Gott ÅR

Ja då är man klar med ett år till. På många sätt hoppas jag nästa är är bättre för mig och alla, de som läser det här i första hand, men gärna för mig alla andra också. Har inte en idé om vad som ska hända och ännu inte några bra nyårslöften. Men har ju en timme på mig att komma på några. Jag kan nog lova att inte störta några demokratiska regeringar eller starta tredje världskriget, men så mycket mer vill jag inte lova. Och så lovar jag att skriva mer här i min blogg.

Riddarfilmer

Allt om Historia har en lista på tio bra filmer om riddare, med anledning av Arn filmen. Varför jag inte tycker om Arn, hittills bara boken men jag kan tänka mig titta på filmen och tycka illa om den också, ska jag nog skriva en eget inlägg. Det beror i grunden på historiefilosofi, de bygger på vulgär marxism, vilket jag som historiematerialist hatar. Men nu till listan:


Ivanhoe (1982)
Kingdom of Heaven
Storm över Ryssland (Alexandre Nevskij)

En riddares historia
Jean D´Ark (2000)
Henrik V (1991)

Excalibur
Monty Pythons galna värld

Det är intressant att man så glatt blandar historiska filmer med de två om Arthur. Det finns inte mycket av historia i Arthur myten, och än mindre i Excalbur och Monty Python, båda kan anses vara bra på vad de gör, den ena bra och den andra genial. Och musikalen är inte så dålig den heller.

När det gäller de sex något mer historiska så kan man dela in dem i tre grupper. Två om tiden för kungariket Jerusalems undergång, det vill säga samma tid som Arn. Ivanhoe och Kingdom of Heaven, där den första inte gör så stor ansträngning och den andra är så riktig att man blir irriterad på de fel som finns i den. Varför skulle Balin leka smed när han är arvtagare i en av de viktigaste familjerna i kungariket och annat.

Sedan har vi den ryska, mycket bra film, men mycket hänger på vad Stalin just då tyckte. Den kunde ha varit mycket mer historisk men inte utan fara för livet hos regissören, extra fara alla som Stalin tänkte något om var i fara, och rätt många till. Så den är bra men inte så mycket en film om 1200-talet som om 1930-talet.

De tre sista handlar alla om hundra-årskriget, olika delar men hundra årskriget.
En riddares historia har Svarta Prinsen som en viktig karaktär, så den bör ju utspela sig under Edward III i början eller mitten av kriget. Henrik V handlar ju som alla bör vet om Agincourt striden 1415 och nämnad Henriks seger över den Franska armén. Och Jean D´Ark om hur en fransk flicka vände krigslyckan 14 år senare. En kort titt ger över 30 filmer om henne. Luc Bessons film är inte den bästa, utom möjligen när det gäller scenografin, all utrustning och allt annat sådan är mycket snyggt, och så rätt man kan få det. Det enda jag kan tänka mig klaga på är den leksak till kastmaskin som en av hennes kaptener har med sig ett tag. Där emot finns det två saker som irriterar ordentligt, den ena är att den är inspelad på engelska och den andra är Milla Jovovich. Hon fungerar inte som Jean, vet inte vem nu levande som skulle klara av det men Milla gör det inte. Det är inte enkelt att spela en 17-åring som veteraner är villiga att följa i döden, exakt samma problem som Alexander filmen har för övrigt. Henrik V har ett annat problem, den är en filmad pjäs, i och för sig av en bra författare men en som aldrig skrivit något för film. Och det märks den är helt enkelt inte så snygg som den skulle kunna vara, och den bygger ju på en mycket föråldrad uppfattning om vad som hände i oktober 1415. En ny film som inte bygger på fördomar från 1500-talet kunde bli riktigt intressant, och om någon vill låna mig ca 100 miljoner så kan jag tänka mig att göra den. Slutligen då en Riddares historia(A Knight's Tale)? Jag tycker den är, bra till och med historisk. Det tar lite tid att vänja sig vid musiken, "We Will Rock You" på 1300-talet. Men den är inte värre än filmer som på står sig vara historiska filmer som Braveheart. Och A Knight's Tale ger en riktigt känsla och många av de saker som verka väldigt underliga är helt riktiga, felen ligger mer i skalan. Idén med en kvinnlig smed är helt riktig t.ex. Hon är ju änka och har tagit över efter sin man, vilket var precis vad man kunde vänta sig på 1300-talet. Och folk som själv adlade sig var troligen inte alls ovanligt bland de tungt beväpnade soldater som drog runt i Frankrike under andra halvan av 1300-talet. Tänk bara på Hawkwood (http://en.wikipedia.org/wiki/John_Hawkwood) som troligen startade som en sån till en garvar som la sig till med sir när han hade lite trupper under sig, och drog till Italien. Det var ett tag sedan jag såg den, men jag tycker den ger den bästa medeltids och riddar känslan av alla de här filmerna.

En slutlig fråga är Robin Hood-filmerna riddarfilmer? Svår fråga, vad ska man av se med en riddar film. För övrigt är ju Robin med i Ivanhoe.

Beowulf fantasy dikt och film?

Beowulf har i bland ifrågasatts som historia, vilket är mycket dumt, och jag tallar nu om dikten. Jag har inte, och har aldrig betrakta Beowulf som något annat än fantasy. Den använder lite historiska fakta som rekvisita men är inte en gång tänkt som historisk på något sätt, om man nu inte tror att danska kungar härjades av troll som historisk fakta eller att Beowulfs, vilket det nu var, hemland normalt härjades av drakar. Den nya filmen börja med att vissa ett exakt datum, 507 efter Kristus, och det fjäll höga Danmark. Det iriiterar mig med ett exakt datum, det stör mig i upplevelsen av en fantasy-film, nästa lika mycket som ett fantasy Danmark med fjäll. Varför komma med ett exakt datum, för att öka känslan av en historisk sanning, i en film med drakar och troll? Och varför just 507, varför inte 508 eller det svagt mer möjliga 526? Jag har inga problem med den stora stenborgen eller de något mystiska dräkter folk bär efter som det inte är en historisk film, även om Beowulfs förkärlek att bara sin ringbrynja utan något mellan den och hans håriga kropp är något som får mig att känna smärta. Tanken på att långsamt få håret ut draget av brynjan gör ont. Att den fungera sämre än "Den trettonde krigaren", som inte är min favorit film, beror nog i hög grad på bildbehandling. Datorannimeringen av skådespelarna fungera inte alls lika bra som i 300 och ger ingen extra poäng som i SinCity, det bara får mig att känna mig som jag tittade på ett dataspel. Jag kan inte säga att det är en film jag tyckte om eller en gång anse att den är ett bra tidsfördriv, det ger mer att spela två timmar World of Warcraft, bokstavligen mer fantsy och nästa lika bra animering. Jag är inte säker på att jag tycker man ska se den alls, även om man har den gratis, kanske men vänta er inte något bra. Det är ett dataspel där man inte kan göra något eller med andra ord en förfärligt lång intro till ett äventyrsspel som aldrig börjar. Men om ny tycker om att se intron på datorspel så kanske det är något för er?

Roten till det onda?

Har nu sett Dawkins tv-serie om religon "The Root of all Evil?". Det är en intressant serie, Dawkins är personligt chockad, personligt arg, personligt upprörd av att folk kan tro på GUD. Han är inte så väldigt bra på teologi och än sämre på de icke monoteistiska, de icke mosaiska religionerna, även de stora som buddhism och hinduism. Allt han har är lite gamla fördomar om dem och den romerska/grekiska plus nordiska. Vad som avsågs med religion i Athen, Rom och Birka är inte enkelt och med säkerhet inte samma sak som kyrkan tycker idag och inte det samma på de tre olika platserna. Magi, statsnytta och personlig fromhet i olika mixar var grunderna man arbetad med. I Rom var det under lång tid inte nödvändigt att tro på gudarna eller följa deras vilja, det viktiga var att man sågs dyrka dem och genomföra alla nödvändiga kulthandlingar inte vad man själv tänkte eller tyckte. I Athen varka man ha kunnat valt vilken del av religionen man vill hålla sig till och strunta i de andra. I Birka vet vi nästa inget om vad folk trodde, alla källor från texter till fynd är mycket svår att tolka, man kan inte en gång vara säker på att vi vet namnen på gudarna. Religion är inte något som är fast och enkelt, av gud givet. Det är en samhällelig konstruktion som uppfyller viktiga men med tid och plats föränderliga funktioner. Det är helt enkelt så att det knappast är meningsfullt att tala om en religion och med en kritik av den som sträcker sig över alla tider, det är lite som att kritisera alla statskikt i alla tider, kanske sant men poänglöst. Och det är inte heller vad Dawkins gör, oavsett vad han tror han gör, vad han gör är främst en kritik av kristendomen och dess tanke system. Och efter som modern judendom och islam inte är så väldigt skilda från kristendomen så får de också sitt. Men om andra religioner säger han inget vettigt, han har angripit New Age på ett liknade, och vettigt, sett. En sak han inte tar upp är att en icke existerande gud löser teodicéproblemet enkelt och snyggt. Men det har ju redan buddhismen gjort genom att förneka existensen av en god gud som skapat världen. Så alla angrepp på gud är väldigt menlösa ur en buddistisk synpunkt, för allt är reda sagt av Buddha själv.

Har jag en poäng med det här, vet inte? Vad som är religion är ett betydligt svårare problem än vad man först tror. Tv-serien är se värd, och om den får någon att tänka så är det bra. Men som kritik av religion i allmänhet? Nej den är för dåligt underbygg, det intressanta är att man måste vara riktig intresserad av religion och teologi för att kunna kritisera på ett djupt sätt. Så vad som behövs är en ateistisk teolog, kanske något för mig själv. När jag känner för det så kommer min kritik av religion att publiceras på min blogg.

För mer om frågan om en god gud kolla:
http://www.bibeln.se/skolan/amnen/amnen_filosofi_teodice.html

World of Warcraft

Är det värt att spela WoW? Ja, men vad är det man får ut av det? Jag tror det beror på nivån. På lägre nivåer, där jag spelat, är det njutning av att stiga, snabbt, lösa problem och upptäcka hur världen fundera. På högre tror jag dels att några av de förra består, kanske främst den att förstå hur världen fungerar. Men så verka det också handla allt mer om social samvaron med ens vänner. På nivåerna under tjugo behöver man inte ha så mycket kontakter med andra spelare tror det behövs för att nå och bli bra på högre nivåer upp till 70. Men jag vet inte så mycket om så högt spel. Jag hör gärna av er som har egna åsikter och helst erfarenheter. Spelet har hittills roat mig men jag känner inte speciellt för att göra om samma saker för att göra det bättre och effektivare. En av sakerna jag verkligen har tyckt om är att vet nästa inget och långsamt upptäcka vad som man kan göra, vad som fungera och hur man når sina mål. Och att vakna i en värld som man inte alls förstår sig på är frustrerande och lite skrämmande. Men känslan när man äntligen kommer på hur man svingar en yxa eller dyker är underbar. Det känns lite på samma sätt som när man upptäckte rollspel som RQ och ADoD som tonåring, en helt ny värld som ligger framför en. Så för den som aldrig prövat på ett on-line rollspel så: pröva för allt i världen. Det behöver inte vara WoW, det finns mängder av andra som alla verkar ha sina anhängar, men pröva någon. Innan ni säger något dumt om hela grenen.

Och det här är nog så nära reklam jag någonsin kommer att komma.

Blackadder För evigt?

Såg just Black Adders nyårsprogram, kul men inte riktig av full klass. Det är ibland pinsamt, speciellt när det handlar om produktplacering. De ursprungliga fyra är så mycket bättre. Har i bland funderat på vad det säger om en själv vilken av serierna man tycker bäst om. För min del handlar det nog om beslutsångest, jag skrattar mest av trean, den som utspelas under senat 1700-tal. Men den jag tycker bäst om är fyran, just för att den är så grym och ironisk. I skyttegravarna under första världskriget, var ska man gå från där om man gör humor? Det är helt logiskt att sluta med den. Och det märks att manusförfattarna är mycket kunniga och intresserad av första världskriget. Serien tar ju mycket klar ställning i den stora, och länge pågående engelska debatten om hur kriget fördes. Om det var en armé av lejon leda av åsnor eller inte. Och jag kan bara säga att kalla General Sir Anthony Cecil Hogmanay Melchett för en åsna är en förolämpning av alla åsnor. Jag har en känsla av att folk på vänsterkanten i England har en tendens att se generalerna som dårar eller aktivt onda medan den andra sidan försvara och anser att de gjorde vad som måste göras. Själv har jag svårt att inte se Haig, brittisk ÖB på västfronten, som en aktiv och ond åsna. Men oavset vad man tycker i den frågan och vilken politik man vill föra, hoppas jag man kan skratta. Det är så jobbigt när folk man känner och tycker om inte har den grundläggande komiska bildning man hoppas på. Den verkliga grunden för mig är Monty Phyton, The Goodis, Blackadder och Red Dwarf. Marxismen är inte lika grundläggande, även om bröderna är briljanta och de svenska komikerna är inte alls lika viktiga för mig, de är liksom överkurs. Allt jag verkligen lärt mig om humor har jag lärt mig av brittisk tv. Det känns jobbigt när man referera till fotboll för filosofer och möts av en frågande min. Och när man säger Monty så får man ingen reaktion, det är sådan som gör att jag känner mig gammal, och inte bara det att jag är född precis hitom vår tideräknings start. Vem av de fyra som är bäst är ju inte så svårt, men sedan är det värre, personligen är nog The Goodis den jag tycker sämst om. Men de andra två, jag kan inte bestämma mig, åter igen beslutsångest. Men det är nog Red Dwarf, kanske:

http://www.tv.com/red-dwarf/show/132/summary.html?tag=show_table;title;30

Vem är bästa X-mannen

Jag har läst lite X-men, som vanligt. På något sätt tycker jag om dem, vet inte alltid varför. Funderad lite på vad valet av favorit i x-men säger om en. Den valigaste favoriten är ju Wolverine, den verkligt mystiska och farliga främligen. Jag känner någon som håller på Storm, hon har både stor makt och visdom och ibland klädsmak, speciellt när hon leder Morlock, andra tycker om Nightcrawler.

Joss Whedon http://whedonesque.com/ har skrivit några av snitt och ger min favorit Kitty lite mer utrymme, Katherine "Kitty" Pryde också känd som Shadowcat. Hon kan vid första ögonkastet verka vara en tönt, hennes superkraft tillåter henne att passera oskadd genom solida material samt att promenera på luft. Men dels är hon tuffare än man först märker och dels är kraften riktigt farlig om man tänker sig för hur man använder den. Den som läst den engelska spinn-offen på x-men Pendragon Knights fick också reda på väldigt mycket mer om bland annat hennes judiska rötter. Men det är väll inte så många som gjort det, jag tror inte den publicerats utanför UK, men det var den som fick mig att bli x-men fan. Jag vet inte om jag kan ge någon djup tolkning av varför jag tycker om Shadowcat, men kanske för att hon dels är en typ av flicka jag tycker om. Hon verkar vanlig och ofarlig men är inte alls det. Och dels för att hon har drag som jag känner igen i mig själv, det att folk i bland glömmer bort vad jag kan och hur farlig jag är. Och att det inte så sällan känns som folk kan går rakt genom mig utan att reagera.

Men varför kan inte ni kär läsar berätta om vem ni tycker bäst om:
Vem tycker du bäst om?
Här är några till att välja på Rogue, Rachel Summers, Dazzler, Psylocke, Longshot, Forge, Thunderbird, Colossus, Sunfire, Banshee, Professor Xavier, Cyclops/Scott Summers, Angel/Warren Worthington III, Beast/Hank McCoy, Iceman/Bobby Drake, Marvel Girl/Jean Grey/Phoenix, Cable, Jubilee och Gambit. Och så på senaste tid Emma Frost, Sage, Chamber, Northstar, Husk, Warpath, Caliban, Hepzibah, X-23 och Omega Sentinel. Plus troligen några till som man kan räkan in så det finns att välja av.

Och här är var jag just kommit till; This period included the resurrections of Psylocke and Colossus, the(temporary)death of Jean Grey and the start of a relationship between Cyclops and Emma Frost, who became the new leaders of the Institute.

Space Opera

Och nu något helt annat: Peter F Hamilton.
Har läst det mesta av honom har just kommit 1/3 av vägen genom hans senast. Den utspelar sig i "The Commonwealth Universe", en plats som påminner mig om Nivens "Known Space" http://www.larryniven.org/ Det är båda i grunden trevliga ställen, otrevliga saker händer, det finns farliga, men kanske inte riktig onda, fiender. Folk dör och planeter sprängs men ända så är det i grunden ett trevligt universum som båda författarna har skapat. Och i det mesta är det fortsättningar på dagens samhälle, ungefär som idag bara mer av allt. En klar skillnad är att Larry skapade sin värld i 60-talets Kalifornien och Peter i 90-talets England men det känns inte som det har någon grundläggande betydelse. Saker är annorlunda men inte grund känslan. Jag vet inte riktig vad jag ska tycka om dem, jag tycker om att läsa böckerna i båda serien, men det känns som något saknas. Kanske ondska, troligen galenskap, något som visar att universum inte är en trevlig plats? Alastair Reynolds värld känns mycket mörkar och klart skrämmande, på något dumt sätt mer levande och verkligt just därför att det finns något farligt gömt i den världen.

Mot havet

Håller på med en bok om de tiotusens återtåg. Inte själva Xenophons bok utan en kommentar, Xenophon's Retreat: Greece, Persia and the End of the Golden Age / Robin Waterfield. Har läst själva boken för ett tag sedan, lånad den från biblioteket i Mellerud när jag var tolv eller tretton, den är oerhört spännande, jag kan bara hoppas att fler tolv åringar läser den. Men den här boken hjälper en som modern människa att sätta in hela krigståget mot Perserriket år 401 för vår tideräkning i sin värld och tid. Tidsmässig ligger den mitt i mellan Perserkrigen med de 300 spartanerna och allt det och Alexander den store. Och geografiskt ger sig dig grekiska legosoldaterna av från sin värld och in i helt nya, först det persiska riket och där efter på flykt in i de vilda bergsfolkens land, troligen kurdiska stammar men Xenofon(svensk stavning) brydde sig väldigt lite om vilket språk dessa barbarer talade och desto mer om de långa pilar de skött med. Sedan genom Armenien fram till Svara Havet, när grekerna kände sig som hemma och hälsad det med ropen "Havet, Havet". Berömt uttryck på grekiska. En tuff historia, ni kanske har sätt långfilm "Warriors" från 1979 http://www.warriorsmovie.co.uk/ Det är gjort några små ändringar, typ flytta handlingen till 1970-talets New York och minska antalet soldater till under tio. Annars är det riktig bra som bild av hur det var.

Boken har givit mig många idéer, dels skulle man kunna använda den som utgångspunkt för en häftig rollspelskampanj, någon som vill vara med? Och dels gör det mig sugen på att måla upp en grekisk miniatyrarmé, mmh en till alltså men de är från 401 och ser helt annorlunda ut än min trupper från år 320-talet.

Fantasy film

"one of the best date movies of the year" Kanske det, fick gå ensam jag och det fungerad det också. Har lovat att inte avslöja något om filmen, det gör det lite svårare att skriva. Det är en vacker och välspelad film med lagon stor specialeffekts användning. Den är mer manus driven än man är van vid i den här typen av filmer. Det finns en tydlig släktskap med "The Princess Bride" från 1987, samma blanding av humor och saga. Det är i båda fallen frågan om djupt romatiska filmer men med mycket humor, utan att vara komedier. Sagan är på allvar, kärleken är äkta och humor är en naturlig del av vad som händer. Flickorna är inga våp heller, när det gäller så kan de hantera sina gåvor. Det skilljer förstås också rätt mycket, det är inte filmer som bygger på samma saker, Stardust är mycket mer förankrad i vår värld trots allt, den andra filmen utspelar sig i sin helt egan värld. Det finns refrenser hela filmen igenom till både vår värld och till andra filmer, tv-serie med mera, men jag tänker inte säga något om det här, ni får själv hitta dem. Och jag har säkert missa mängder av blikningar till allt från Sheakspear till "Extras".

Jag tycker man ska passa på och se Stardust på bio, den gör sig bättre på duk, även en 50 tums tv är inte riktig samma sak, och min egen 20 tummar är inte i närheten.

OK. lovad att inte avslöja något, men en ska tänker jag avslöja, de unga man man ser i börja är inte vår hjälte. Kan vara bra att veta efter som vissa saker annars känns som en chock. Och ja, det är troligt att sagan slutar lyckligt det är ju en anglo-saxisk saga, men kanske inte exkat som man väntar sig...

Läst

Har just läst Juliet Barkers "!Agincourt". En av de nyaste och bästa böcker om det slaget. Hon har gått på djupet med källorna och lyckats räkna ut vad Hemry hade för trupper. Fransmännens överlägsenhet var kanske inte riktigt så stor som man trott, men de hade mycket mer folk i allaa fall. Det är svårt att fastställa vad den franska armén hade, det var väldigt många frivilliga som inte lämnat några räkenskaper eller mönstrings papper. Intressant men mest blir man lite fundersam om hur mycket sämre källorna är för oss i Sverige, slaget vid Brunkebergsåsen på 1470-talethar inte lämnat några räkenskaper eller andra dokument bara krönikor. Först hundra år efter Agincourt är vi på den nivån när det gäller källor, var vi verkligen så långt efter eller är det bara frågan om vad som finns kvar? Jag vet inte, måste studera vidare.

Avbrottet

Känns dumt att inte ha skrivit på så länge, och mest för att jag har haft för gott om tid. Har läst rätt många böcker under tiden, ska försöka sammanfatta tänkar de väckt, men det tar nog lite tid innan jag är klar med det. Har just skaffat mig en ordbok för klassisk grekiska, få se om man får någon användning för den.
Dagens länk är lite oväntad, men den handlar om ett av mina andra intressen.
LJ

Bio, om hackers?

Die hard är utsatt för en filmrecensioner i DN som verkligen inte ger så mycket, Eva verka inte förstå sig på filmen och tycker därför inte om den, inget oväntat där, jag har länkat till den för den som vill bli förvirrad. Die hard 4.0 är en gammal film. I alla fall är manuset minst tio år. Grund idéerna är så nittiotals så man har svårt att förstå att det är en film som nominelt är gjord i år. Det är inte en dålig film, eller manus, det finns håll i det som man kan köra minst en serverhall genom men det är ju rätt vanligt när det gäller Holywood. Men mycket är sådant som var aktuellt runt sekelskiftet. Vita och svarta hattar på hackers, när talad man senast om det, inför 2000 problemet? Om filmen hade kommit 2001 hade den varit intressant som idée, men inte nu. En statlig serverhall som är större än googles, cyberterorism som något oväntat och mycket mer är inte längre av intresse. Själva filmen är kul även om Bruce inte får säga allt som han borde säga, inga svordomar och det finns för få roller, mest är det han själv ingen kärlekshistoria finns och den spänning man vill ha mellan folk känns mest påklistrad. Men som underhållning duger den, jag tycker klart bättre om den här en om Spindelmanens trea, som är riktig långtråkig. 4.0 är mest frågan om ett cyberpunk äventyr från ca 1996 med en streetsamurie som ska eskotera en decker till FIBs cybercrime enhet, men den är inte häften så paranoide som jag skulle gjort den, inga agenter som förråder varandra, inga misstankar om hur det kommer sig att polisen läcker, dirket tänker alla att de blivit hackade, riktig tråkigt tydker jag. Och alla som är med i den från hackers, via FBI till skurken är minder säkerhetsmedvetna än de flesta jag känner. Man gömmer bomber i foolks datorer, verkligen troligt att ingen av ett dussin hackers skulle missa att det sitter ett främande föremål om några kilo i burken, om det var frågan om att gömma dem i smuststvätten hade jag kunnat tro på det. Skilndringen av hackningen är verkligen inte realistisk, den verka mera bygga på Swordfish filmen än något annat och all utrustning ser väldigt snygg ut, inte en enda hembygge med grejor stickand ut och så vidare. Och alla, och jag menar alla, har bytt till svarta databurkar med plasmaskärmar.

Mer om det fallna Rom

Har läst färdigt Peter Heather och har börjat på Bryan Ward-Perkins bok. Jag finner Peters bok vara den som ger mig mest, mer militär och politisk historia. men Bryns är den bätter skrivna, den är betydligt mer lätt läst, utan att vara enkel. Men först Peters teori, den handlar om att rommarriket gick under på grund av militärt tryck. Hunnerna skapade ett tryck som gav upphov till ett antala supergrupper av barbarer, öst- och västgoter, vandaler, burgundare och franker. Grupper som inte funnist innan slutet av 300-talet. När det blev flera stycken sådan grupper som oppererade på romerskt territorium kunde inte längre den romerska byråkratin få fram pengar till fältarméerna. Och utan pengar slutade den romerska arméen att fungera, vilket tvingad de lokala eliterna till att vända sig till barbarerna för säkerhet. Eliterna kunde inte flytta på sig efter som deras makt och rikedom byggde på jordägande. Det ironiska är att supergrupperna av barbarer kan leda sitt ursprung till det bälte av slavjaktmarker som rommarna upprättade längs sin nordgräns. Minst tio mil från gränsen såg rommarna till att det var ett område som handlade med riket, men som inte var för stabilt, inga fasta stater. Många krig som gav resultat i form av slavar och begränsade politiska enheter. Men betalningen för slavar, och allt annat som riket kunde tänka sig köpa gav vissa herrar makt och inflyttande. Så när det romerska trycket minskade dels på grund av hunnerna och dels på grund av rommerska kriser fanns det hövdingar som snabbt kunde börja ena de olika krigarna till arméer om kanske 15 till 20000 stridan man. Jag har inte kollat upp ordentligt men man börja ju tänka på att liknade saker hände i afrika när slavjakt försekom där. Vissa slavhandlar nationer växte sig starka och andra nationer växte till som skydd mot handeln.

Roms fall

Det var lite länge sedan jag skrev sist. Håller på att byta jobb, och det är mer spännande än vad jag tycker om. Under tiden har jag börjat läsa en bok om Roms fall. "The fall of the Roman Empire : A new history" av Peter Heather. Det är delvis en militärhistorisk bok om fallet, hans tema är väl mest att romarikert i väst dog på grund av militära förluster, inte kulturel underlägsenhet. Om Bin Laden uppfört sig som Alarik skulle hans krav varit att få bli direktör inom CIA och få egen parkeringsplats vid Langley plus att alla hans anhängare skulle bli åter anstälda inom CIA. Och det där med parkeringsplatsen hade varit det som strandat förhanlingarna. Alarik, liksom de flesta av "barbaren" vill helst få del av romerskheten. Ska nu läsa klart, näta bit handlar om Attila, som inte verika ha varit så tänd på att bli rommare. Men det är ett intressant problem, även om jag tycker att han tänker för lite på majoriten av befolkning inom och utom rommerska riket som nog mest var intresserad av att slippa plundring och skatt. Och om någon kunde erbjuda trygghet mot rätt så läga skatter hade denna krigsherre troligen befolkning på sin sida.

Vad som jag kan leka med!

Var och kollade vad jag hade i lokalen, mer än jag vill tänka på när det gäller figurer. 15-mm från DBM tiden på 90-talet, högar, lådor mängder. Sedan en stor mängde av 20-mm plastfigurer, målad och använda några gånger som 30-åriga krigets figurer. men det som känns mest aktuellt är 25/28mm stora figurer och där har jag en flera arméer.
Orker både WH40K space orcs och Warhammer fantasy orcs.
En kaos marin armé, rätt stor men med endast en enda GW figur. Har aldrig använt den till något, kanske skulle man testa den mörka sidan?
Imperiet till warhammer, en rätt stor armé som bara blivit målad, skulle var kul att spela någon gång.
Vikningar, helt klar nu och använd i Mickes kampanj. Min mest använda armé, i alla fall av de historiska, rymnd orkern har används rätt så mycket, för att inte tala om mina motorcykel orker.
100-års kriget, engelsmän, stor och mera på gång använd en enda gång.
Alexanders armé, kan ställa upp ca 4000 poäng både i form av en tidig och en sen armé. Och använd en enda gång.
Kolonialt 1800-tal, aldrig använd kanske för få att få en armé av, men skulle verkligen villa testa något av alla system som finns.
Ibland finner jag det var slöseri med tid att spela vanlig spel, när man kunde spela miniatyr-slag.

Antika krig

I dag är det ingen politisk eller analytisk stycke på gång, bara miniatyrer. Micke har lovat och lovat att fixa några motståndare till min Makedonier. Nu finns det några scenarier som verka kul; http://othismos.blogspot.com/
Det vore kul att testa hur det fungera med hopliter i WAB. Har lite svårt att fixa perser, skulle kännas lite fånigt med mongoler och makedonier som ersättare. Men jag kan nog ställa upp en Thessalisk armé från min hjälptrupper, skönt med ca 4000 poäng, jag har näst allt man kan tänkas behöva saknar bara några elefanter. Om vi ska spela något inspirerat av filmen 300 är det mycket enklare, det är bara att köra med Charlies dvärgar, de ser så mycket mer ut som kaosdvärgar än Mickes goda kortisar, och alla afrikanska stamkrigar vi kan få tag på, vilket borde var några hundra, förstärkta med alver. Det borde kunna återskapa stämningen från filmen eller hur? Så Micke och Anders, det är bara att börja måla.


Någon har tänkt på armélistor till syndafloden, d.v.s. Karl den X krig i Polen;
http://wab-ramblings.blogspot.com/2007/12/final-deluge-lists.html
Och jag har ju köpt på mig The Assult Groups Polacker. http://www.theassaultgroup.com/
Charlie har börjat på Moskoviter så nu behöver vi bara någon som är villig att måla kosacker, brandenburgare, transsylvanier, tatarer och svenskar. Och ingen av de arméerna är något för Charlie, mängder av hästar och nästan inga uniformerade fotsoldater. Och naturligt nog kunde det var bra om någon fixade turkar, för även om de inte deltog så var det möjligt att de skulle ingripa, t.ex. på sina allierade transsylvaner och tatarers sida.

Detta måste väl betecknas som det minst berättigade krig som en svensk kung startat, någonsin? Huvudorsaken verka ha varit tanken ”att vi har en armé och den kostar pengar så det är bäst att anfall någon”, har haft samma tanke i Total War serien och någon gång i Civ. men även där är det inte någon bra idé. AI blir så inriktad på hämnd att man inte tror det, och om man gjorde det mot en annan spelar så fick man nog räkna med risken för utomspelshämnd, att man blir angripen i ryggen nästa gång man spelar med samma person.

För övrigt någon som köpt syndaflods trilogin, jag tänker i första hand på de tre filmerna, har bara hittat en av böckerna översatta till svenska, den första. Henryk Sienkiewicz; Med eld och svärd : historisk roman från kosackupproret i Polen 1648-51. Bok två heter: Syndafloden : Historisk roman från svenskpolska kriget 1655-1657. den består av tre delar och kom 1901. Men ibland är det kul att läsa moderna böcker också.

En bok jag är intressera av kom på finska så sent som 1936 Kunnian kentällä : historiallinen kertomus Juhana Sobieskin ajoilta / Henryk Sienkiewicz ; suomentanut Maila Talvio

Skatteverkets CIW? Och Irak

Vi har ingen. CIW betyder krigföring mot uppror och även om alla stater bygger, delvis, på hotet om våld så är det inte något vi utöver. Jag hoppas att polis kan fortsätta med sitt våldsmonopol och ingripa när det behövs. Den ryska motsvarigheten till RSV har ju egna polisstyrkor, och genomför väpnad skatterevision.

Nog skojat, så har i slutet av ett uppdrag har jag, om planering fungerat, rätt gott om tid. Så jag har börjat fundera på kriget i Irak. Artikeln som jag länkar till ovan är klart intressant, liksom hela tidningen den står i. Valet står mellan olika vägar, ”skräklighet” att terrorisera terroristerna vilket tyskarna gjorde både i först och andra världskriget är inte en framkomlig väg. Den politiska kostanden är för hög, både lokalt, internationellt och hos hemma opinionen om man är en västerländskt militärmakt. Den anglo-amerikanska Counter-Insurgency metoden kostar pengar, tid och blod. Den enklaste metoden är att göra som efter det tredje anglo-afganskakriget, förhandla sig till en lokalt fungerade lösning och sedan kalla det en seger. På många sätt påminner mig kriget i Irak om den tyska invasionen av Jugoslavien 1941. Själva invasionen gick snabbt och var relativt oblodig, framför allt för angriparen. De utländska trupperna hälsades som befriare av en majoritet av innevånarna, framför allt de som inte till hörde den etniska grupp som dominerat innan. I båda fallen var det mer frågan om att den egna armén mer upplöstes än besegrades, vilket i båda fallen ledde till att mängder av vapen fanns/finns utsprida bland de civila. Den första tidens motstånd var i båda fallen dåligt organiserad och fick inte riktig fart för en den kunde få hjälp utifrån. Men växte sedan snabbt på grund av ockupanternas misstag. Och i båda fallen är det i mycket frågan om ett inbördeskrig, där en sida får stöd av en internationell väckelserörelse, kommunismen respektive islamismen. Så slutsatsen, det är inte enkelt att hamna mitt i ett inbördeskrig, det kan ta lite tid att reda ut problem, Jugoslavien kan väl sägas börja närma sig slutet av de strider som inleddes 1941 nu snart, 2008 om och när Kosovo får en permanent lösning. Så Irak bör kunna nå fred innan slutet av det här århundradet, kanske redan på 2060-talet. jag har svårt att tro att USA är villig att agera ockupant så lång tid efter nästa presidentval, så våren 2009 är nog den tid som man som längst kan tänka sig att behöva ha löst problemet. Och Bush skulle behöva något som kan ses som en seger eller i alla fall ett återtåg med äran i behåll före nästa höst. Så antingen förhandlingar eller så måste han utvidga kriget så Irak försvinner från förstasidorna. Men ett krig med Iran verka så dumt så jag hoppas det inte blir av. Antingen gör man några flyganfall på urananrikningsanläggningar, vilket inte har stort mer än symbolvärde, eller så gör man en landinvasionen, vilket jag tvivlar på att USA kan göra med sin nuvarande armé. man kan få fram en slagstryka som tveklöst kan besegra Irans armé i ett vanligt krig, om Irans ledning är dum nog att ställa upp den. Men om Iran direkt går över till gerillakrig så kräver en seger så mycket trupper att USA antingen måste köpa Rysslands hjälp eller återinföra värnplikten, båda sakerna skulle kosta så mycket politiskt att det parti som ställer sig bakom nog kan sluta tänka på politiskmakt i USA för de närmast tio eller tjugo åren. Så jag räknar med att USA börjar förhandla med delar av motståndsrörelsen och troligen lämnar över det mesta av makten till Shias och Kurderna, kanske behåller en eller ett par basområden och låssas att man uppnått en seger. Var efter inbördeskriget fortsätter.

E.U. och organiserad brottslighet i Rom.

Läste en artikel om maffia och annan organiserad brottslighet, det fick mig att tänka på den sena romerska republikens tid, som det naturligt nog även får er alla att tänka på den eller hur. Efter att ha sett tv-serien Rome? Först EU:s
1 samarbete med mer än två.
2 Egen tilldelad uppdrag för var och en.
3 lång utsträckning i tid.
4 kontroll och disciplin,
5 Misstanke om alvarlig kriminalitet
6 Internationell verksamhet
7 Använder våld eller hot.
8 Affärsmässigstruktur
9 Deltaland i penningtvätt
10 otillbörlig påverkan av politik, media, offentliga organ eller
ekonomin
11 strävan efter makt eller vinning.
6 av dessa så är man organiserad brottslighet,
Från DN debatt 29 maj 07

Hur passar detta in på första triumviratet?
Punkt ett Ceasar, Crassus och Pompejus är tre personer, vilket är fler än tre.
Punkt två, man delad verkligen upp uppdragen på de tre och deras vänner.
Tredje punkten mer än tio år räcker det?
Den fjärde kan väl sägas vara ordentligt genomförd i alla fall mot underlydande.
Punkt fem är lite svårare, från vår tids synpunkt skulle alla tre var efterlysta för krigsbrott med mera, men de var ju på sätt och viss lagen, så det är lite svårt att bevisa. men misstanken finns.
Sjätte om internationell verksamhet får väl sägas vara klart styrkt, Ceasar invadera Gallien, delvis i syfte att ägan sig åt traffiking och Crassus den enda andra stormaktien bara för att vinna ära. Pomejus ägnar sig ju åt utpressning i världsklass mot andra regeringar. Så där kan vi nog fälla alla tre.
Punkt sju, svårt att tänka sig mycket mer våld en egna privat arméer, men alla tre anväder sig även av vål och hot om våld i själva Rom.
Åtta är jag inte riktigt säker på, vad avses med affärsmässigstruktur, räcker det med en informell kartell på makten i staten?
Nio är också lite svår att översätta, Crassus ägnar sig ju åt penningtvätt, han försöker dölja att hans pengar kommer från lagliga källor, som hyra och andra affärer och försöker få dem att verka som de kommer från våld och krig. Det är ett slags penningtvätt men tvärt om vår tids värderingar.
Den tionde punkten handlar om svåra problem, tveklöst skulle deras metoder vara olagliga i nästa alla kända moderna stater. Men hur var det egentligen på deras tid i Rom? Jag skulle nog säga att de var skyldiga, även från sin tids moral, till att ha påverkat politik, media, offentliga organ och ekonomin på både olagliga, omoraliska och icke traditionella sätt.
Den sista punkten behöver väl inte bereda något problem, alla tre ville ha makt, i första hand makt, vinning bara för att kunna få makt. Frågan är om de var någon av dem som vill göra revolution, troligen var det bara omständigheterna som tvingade Ceasar att handla.

Så som slutsatts, det var frågan om en kriminell sammansvärning som kan betecknas som organiserad brottslighet. Det är verkligen inte första gången som de kallas för maffiors, men det känns skönt att kunna konstatera att EU:s definition verkligen täcker deras brottsliga verksamhet på 50 och 40 talet före vår tideräkning.

LJ

DBMM

Har börjat titta på DBMM. Kommer ihåg hur fantastiskt det kändes när ajg första gången spelade DBA. Det msåte ha varit hösten 1991 i Aberdeen. Äntligen ett sytem man kunde spela på en kväll, eller felra gånger på samma kväll. Åk det gick bra för mig, att behöva tala engelska var trots allt så jobbit att jag slutade ge goda råd. Och utan mina råd verkad mina motsåndare spela sämre. Vet inte om det berode på bristen på råd eller att de kände mindre motivation att slå mig. Under de spelen diskuterad vi myckt hur ett framtida "Big Battels" DBA borde se ut. Det var inte så mycket DBM vi kunde föreställa oss, men änd så tvekar jag inte att kalla DBM för jsut ett "Big Battels" DBA. Båda är i grunden mycket lika och ger en mycket mer abstrakt och över siktlig bild av ett antikt slag än vad Warhammer ger. Warhammer känns mest som ett slags skirmish system, trots allt som gjorts i WAB för att få det att funger som ett slagfältsspel. Och DBA är ju så enkelt att man inte alltid vet om man simulera något alls, det är kul men knappast en simulation annat en på en väldigt hög nivå, det är marginellt mer realsitiskt än Schak. Men nu har ju "De Bellis Magistrorum Militum" kommit vilket är Phil Barkers vidare utveckling av DBM. Ett problem med DBM är att det i så högrad är ett spel som används vid tuneringar, vilket ahr lätt till att alla améer kan möta alla andra och ha en möjlighet att vinna. Det känns som det är lite för mycket likhet mellan de olika arméerna, det känns inte rätt att summerer, oavsett hur många de är ska ha något att säga till om i fall de slåss med en fransk gandarmarmé. det har hänt rätt mycket på även de 4500 åren, även om de sennast 500 har sett än mer utveckling. Jag har ännu bara blädrat i DBMM och någar armélistor har ju inte kommit, men de känns ändå som det kunnde vara lite bättre än DBM. Men jag måste testa först, någon som vill hjälpa till? Det finns ju hur många arméer i 15mm som helst efter vår stor DBM period i mitten av 90-talet.

Warmachine

Tittade lite målade figurer till WARMACHINE, link ovan. Charlie har naturligt nog inte kunnat motstå figurer och därför målat upp några stor stridsrobotar. De är kul till utsedent, ser ut som något som skulle passa till "Steamboy" eller 1889. Känner inte så mycket för att spela, men måla kunde var kul. Om jag nu någon gång skulle råka ha för lite att måla, knappast tänkbart. Försöker också hålla mig ett liv och jobb, det tar ens tid. Man måste välja ibland, vilket inte är så lätt.

Finsk jakt

Då ligger länken under rubriken. Har lagat in lite länkar på andra ställe också. Den här filmen skull kanske varanågot man skulle göra ett rollspels senario av? Annars kan jag inte tänka mig så mycket koppling till något spelmässigt, men den är kul.

Problem

Har problem med syrrans G3 Mac, den startar inte. Någon som vet något om vadd et kan vara för fel när det efter ett tag ser ut som äpplet är överkört av en stridsvagn och allt hänger sig? Måste försöka fixa det i dag, det är inte klok vad beroende man blir av att ha två datorer i gång. Det är så skönt att kunna surf och spela på en gång. Total War tar mycket tid, har inte blivit klar ännu men det är kul. Extra kul att få leka med de där små figurerna som för än att tänka på tennfigurer, det var ännu tydligare i förra varianten av medeltids Total War. Min figurer ligger nu som ett slags dåligt samvete på min arbetsbänk. Det är inte så mycket kvar att måla på mongolerna och sedan är det medeltid som gäller, har några enheter engelsmän från tiden runt 1400. Inte för jag vet om jag ”behöver” beridna riddare eller en enhet banditer. Men de är kul att måla. Där till har jag ett par enheter till att måla, kommer just nu inte ihåg vad det var men kanske eldvapen eller armborst? Återkommer med mera information när jag börjat på dem. Just idag verka det bli fint väder, vilket inte gör det lättar att sätta sig och måla.

Försenad

Oj då, det var ett tag sedan jag skrev. För mycket Medivall 2, det känns nästa som att spela med miniatyrer och motståndaren är allt där. Ska i alla fall försöka måla lite till, det är så när att jag har mina mongoler klara. Och nu ahr jag fått lite oljefärger som jag fundera på om man kan använd till att ge baserna strukturer.

Datorspel

Kommer att offra tid som jag kunde anvädna bättre på att spela dataspel någon timme, eller mer ; ) Har i alla fall målat lite på mongoleran, får se vad helgen ger.

Andra tag

Lite frustrerad just nu, vet inte hur framtiden ser ut. Mycket hänger i luften, jobb, vänner boende allt möjligt. Detta påverka min för många att måla och spela spel, irriterade eller hur? Funderar på vad som ska göra här näst. Ett projekt som borde göras är att ta och fotografera min makedonska armé och samtidigt några till. Har ju Brittoner nästa helt klara, orc kanske de är inte snygga, mina vikingar och kaos armén jag hittade färdig målad hemma, kommer knappt ihåg när jag målade den. Ett antal 15mm som kunde var intressant att ha som kontrast till mina nyare 28mm, och så de små arméer som jag inte fått använda ännu bland annat en för "Darkest Africa". Ja, och så engelsmännen, hundraårskrigets armén är ju klar, även om jag fundera på att måla lite till.

Vad vi alla anser?

瑞典規則

Får se hur det här ser ut, det är traditionel kinesiska och ska ha en kul betydelse, skeiv den i kommentaren

Tidsslöseri

Medivel II är farligt, har använt allt för mycket tid på det, måste sluta spela, snart. Men till sommaren kommer det tillägg, en omde baltiskakorstågen, det kan ta hur mycket tid som helst.

Tid, finns det tid.

Stressad jsut nu, vet inte hur mycket tid jag kommer att ha. Och inte när jag ska köra i gång själva kampanjen. Kanske först efter somamren? Måste tänak på det här. Ska koncentrera mig på min mongoler just nu. Sedan fixa ruser och sedan? Engelsmän från 1400 eller brittoner, har några få enheter till båda som borde målas. Där efter, italienare för 1400-talet, galatsier, katalaner eller fantasy där jag måste välja mellan orker och imperiet. För att inte tala om 1600-talet där jag inte kommit i gång alls med mina polaker.

Torsdag

Får se hur mycket tid jag får över till Mordheim, kan tänkas få ett intressant jobb över sommaren. Men som Micke sa det kanske är bäst att vänta med kampanjen till i höst. Han har förövrigt gjort ett försök att få i gång WAB (historiska slag) med sin "King of the Hill". Jag verka leda i antika delen, någon som vågar slåss med mina makedonier?

Spelat och M.

Har nu fått stryk av Luna, igen. Ren dumhet från min sida, det grundläggande skället var att jag glömt att ta med mina ork-nobar, min närstridsspeciallister. Inte kul när jag hamnade i närstrid med hans obehagligt sjuka och tuffa kaosdyrkare. Jag var förvånansvärt när att vinna i alla fall, och nästa strid som inte kommer att dröja så länge kommer att var än farligare för de falna kaoskrigarna. Måste komma ihåg att ta med mig konservöppnare när jag slåss med ”folk” i konservburkar. Näst strid är antingen mot Luna igen eller en tre vägs strid med Luna, Micke och jag. Space marins, Kaos marins och Orker, det kommer för mina orker att kännas som att tränga sig på i en familjefest, där alla hatar alla. Kan bli kul.

När det gäller Mordheim har jag inte gjort så mycket ännu, men fått massor med svar så det här kan nog bli något. Kan bli nödvändigt att göra en tunerring med utslagning så att det aldrig blir för många spelare på en gång, det beror på hur många som verkligen har tid att spela. Måste fixa en lista att skriva in sig i när man anmäler sig. Vad kan behövas i den, namn på spelare, namn på lag, typ av lag och så kontakt information? Någon som har någon bättre idé? Och bör man lägga upp den på nätet eller räcker det att ha en pappers lista i lokalen och hemma hos mig. Och så slutligen ska vi spela på torsdagar eller inte, det är en svår fråga?

Mordheim

Har mer eller mindre frivilligt börjat skissa på en kampanj i den fördömda staden Mordheim. Mordheim är ett miniatyr-spel där små grupper av äventyrare ger sig in i ruinstaden Mordheim för att jaga delar av en metroit som är av stort magiskt värde. Det är i själva verket kaossten, vilket är nästa lika ofarligt som plutonium men mera för själen än kroppen. Jag måste läsa in lite mer om Mordheim och komma på vad som måste göras för att få en kampanj, jag fundera på en två delad eller rent av tre delad. Först en fri omgång när man får öva sig mot varandra som man vill och sedan ett slags serie spel, vet inte om jag ska köra med ett finalspel på slutet eller inte. En annan fråga är vilka grupper som ska få vara med, de som finns i ursprungsspelet är helt balanserade, men de nya är inte alla lika kul att möta. jag har hört ett och annat om dvärgarna, de är helt enkelt för bra, för tuffa med allt för bra pansar på sig för att det ska var kul. Men det kanske finns något som gör dem spelbara.

Projekt för sommaren

Jobbar lite på min blivande hemsida (http://www.loukonen.net/jansson/home.html men byter nog usl på den när den är klar), vet ännu inte exakt vad jag ska lägga upp där, så nu är det bara en bild och några sidor utan text. Lite bilder, något om mina intressen, kanske något som är bra för jobbsökandet? Mordheimsprojektet kanske ska ha en bit? Ett ytterligare projekt just nu är min mongol armé, tappade sugen på den för ett år sedan men är nu igång igen. Har börjat använda GWs nya täckande färger, det bjuder mig emot att erkänna, men de är bra. Det täcker riktig bra och kommer i färger som jag kan använda rakt av. Om jag ger mig lite tid ska det inte ta så lång tid att få färdigt en mongol armé, men innan man kan använda dem behövs det några hästbågskyttar, minst 18 stycken har jag kommit fram till. Det ger de två enheter som man minst måste ha och tillsammans med de tunga ryttare jag målat bör det räka för 1000 till 1250 poäng, vilket är vad man kan använda för lit slag. Kanske dags att damma av mina tidiga ruser, har nu en hög med dörrsköldar som jag skulle kunna använda för att ge de figurerna en mera slavisk känsla. Undra när jag ska få spela något historiskt miniatyrslag, just nu kör jag runt med mina galna fartdåra till orker och till sommaren blir det väl antingen Brittoner eller fantasy orker, och så Mordheim.

Hemma

En vecka efteråt är jag rätt återställde. Får se vad jag ska göra här näst, valborg i dag. Och jag är i Uppsala, spårlöst lär det inte gå för bi. För övrigt skulle det vara kul om någon hade något att skriva om min blogg, om så bara kommentarer till det faktumet att den inte är skriven på korekt svenska.

Söndag, dag fyra

Söndag, vaknar sent först vid nio. Äter frukost rätt långsamt och ger mig av först vid halv tio. Är på min väg mot The Globe ( http://www.shakespeares-globe.org/ ) och firandet av Shakespeares födelsedag, men det börja först vid elva så jag går långsamt från längs södra flodkanten i den strålande solen, det är rätt varmt, man kan undra hur det är för de som springa maraton den här dagen. När jag kommer fram är det redan på gång en kö, ställer mig i den och får en grattis billjet. Rätt snart kommer jag in till utställningslokalen som ligger intill teatern. Där är det olika saker runt om Shakespeare som klädedräkt och mode, teater världen, med mera allt centrerat runt 1600. På golvet längs ner är det en markand där man kan köpa olika saker med mer eller mindre tydlig anknytning till temat. Jag tröttar rätt snar och går in till själva teatern. Den är intressant, bygg rätt så mycket som om det var en riktig 1500-tals teater i trä och flätverk. Den har en stor scen och ett stort golv framför där publiken kan stå, mot väggarna sitter det en mäng bänkar, och om man klättra upp kan man sitta på de två nivåer av balkonger som finns. Efter att ha studerat byggnaden ordentligt dra jag vidare till butiken där jag köper lite presenter. Inte alls långt bort ligger Tate-morden, där jag tittar på de permanenta utställningarna, jag känner igen rätt många av verken, även om mordern kost inte är mitt område, och det på många sätt är själv huset jag vill se. En helt otroligt häftig ombyggnad av en industrilokal till museum, något att tänka på om man nå´n gång ska hålla på med stadsplanering. Går så över Millineum Bridge mot ST. Paul, nu spökar verkligen knäet men så det tar sin tid, men det är inte helt fel. För halvvägs över upptäcker ajg att man kan se en bit av London Maraton, och framför allt höra det. Efter en titt stapplar jag vidare och passera så motsvarigheten till Riddarhuset, på sätt och viss, Collage of Arms, den verksamhet som håller rätt på de brittiska adlesvapnen, de har inte öppet på en söndag. Upp vid katedralen börja jag bli hungrig, så när jag hittar en sushiresturang så går jag in. Det visar sig var en av en kedja med den roliga japanska idén med ett löpandebad där olikfärgade fatt med sushi glider runt och man sen får betala efter hur många fat man ätit och vilken färg de har. Äter lite olika saker, inte dåligt, inte jättebra. Går efter åt ner till en stor gata och tar bussen till Kings Cross, vilket inte är långt från Brittish Libery. Går ditt och tittar, häsftigt hus men det är bar en liten del man kan se och delar av utställningarna är stängda, så det mest fälkända jag såg var Magna Charta, i fler olika nästa samtidiga avskrifter. Tar sedan och driker te djupt inne i biblioteket, bra idé med mat och te inne i biblioteket. Beslutar mig får att åka en sista gång till B.M. Gör en miss när ajg går av tunnelbanan och hamnar vid Hanover Places köpcentra, inser att jag måste gå åt andra håller och är rätt snart fram vid Museet. Den här gången går jag genom rummen med grekiska vaser, de här verkligen värda att ses en gång till, har inte så mycket tid utan rusar genom några fler rum med antika saker, det är otroligt vad som finns här. Visst inte att det fanns klassiska fotskydd till rustningar. Svårt att hålla rätt på tiden min telefon är på upphällningen efter som jag glömt laddaren, dumt, ska inte glömma den nästa gång. Men jag tar mig tid att kolla på shopen med gåvor, där hittar jag rätt många saker. En lite katt som nyckelbricka, egyptisk naturligt nog, och rosetasten också som nyckelbricka, lite mer egyptiska saker, lite kinesiska med mera, nu har jag nog saker att ge till alla jag vill ge något. Har ju redan fixat andra saker på The Globe och Imp.War med mera. Hinner fixa något att äta, åter Pret, men nu testar jag de svenska köttbullarna, inte alls dåligt. Och så köper jag de sista böckerna, två stycken om antiken, en om hela perioden av Fox och en om imperiets undergång. Så i väg på film. Har blivit uppmanad av ett kinesiskt par att se den nya kinesiska filmen ”Curse of the golden flower” som är gjord av Zhang Yimou. Den var mycket vacker, mycket blodig och inte helt begriplig, men se värd.

Slutet.
Nervös natt, ingen klocka. Upp vid fyra och i väg 5.36 allt flöt utom att jag köpte en billjet som inte täckte vägen jag skulle åka, men det löste sig för en dum utlänning som jag. Kunde så byta tåg på Liverpool St. Kom ut till flygfältet och kunde checkar in, min packning var oväntat lätt bara 20 tillsammans, det var en överraskning att min stora väska med alla tennfigurer bara vägde 11 kilo. Hittar en Pret på flygfältet, åt en stor frukost och beslutar mig för att inte köpa mer böcker, dumt.

Sammanfattning kul, dyrt, varmt. Gör gärna om det men det är lite för långt att bo så enkelt i fyra nätter, tre är nog mitt max. Skulle också vara roligare med någon medresenär, som kunde vara med större delen av tiden, även om det är skönt att vara själv, så fick jag nog av det den här gången.

Salute, Lördag

Lördag, Salute-dagen http://www.salute.co.uk/ , vi hade bestämt träff på ett väldigt komplext sätt, men kom båda oberoende av varandra på att det bästa var att ta sig till Quennsway för nio och vänta. , ingen frukost personalen sov, hittade den andra utgången så jag kom ut, tog tåget. Väl fram såg jag Charlie sitta och vänta. Fortfarande hade vi inte hört något av Peter, men det förvånade oss inte. Mitt knä var inte bättre utan började ge sig ordentlig, men jag brydde mig inte så mycket, förutom i alla förbaskade trappor. Varenda tube-station verkar ha minst en onödig trappa, varför har man aldrig byggt någon där rulltrappan går hela vägen? Under livligt samtal om allt möjligt tog vi oss först till banks och sedan med DLR mot utställningshallarna , vi kom på att vi skulle byta tåg, och just då fick vi en SMS från Peter, exakt samtidigt som vi fick syn på honom på perrongen intill oss. Så var vi fyra, jag, Charlie och Peter med fru.
Vi står först i kön, för de som inte behöver stå i kö, den är rätt lång, men går mycket snabbt. Första intrycket är att det inte är så farligt mycket folk, men att utrymmet är stort. När resten av folket kommit in visar det sig att det är mycket folk också. Vi delar upp oss och beslutar att träffas igen vid ingången om en timme. Där är en mycket mystisk utställning av riktig tyska vapen. Peters fru kände sig som ryss lite extra upprörd av reenaktarna som spelad ss-trupper, själv blev jag riktig chockad först när jag insåg att barna som var med spelade hitler-jungmedlemar, klart smaklöst. Salute har för övrigt bett om ursäkt; http://theminiaturespage.com/news/168685/
Jag går runt och hämtar upp vad jag beställt, tittar på vad som finns och bar känner efter. En timme går fort, vi träffas och snackar ett tag innan vi går olika väga igen. Nu börja jag bli överväldigad, men köper te och vilar mitt onda knä. Efter ytterliggare en timme träffa vi igen och efter att köpt elefanter, ingen till mig, vilket jag ångra nu, beslutar vi oss för att dela på oss. Charlie i väg till en formel middag och Peter med fru för att blixt titta på London, jag tar hand om allas lottsedlar och lovar att hänga kvar tills dragningen vid fyra. Så efter tre timmar är jag ensam kvar. Brist på kontanter, hittar ATMs i källaren efter att sökt i en timme, och ätit lunch i hallen, vilken otroligt stor ska det är frågan om. Salut är kanske en femtedel, max en fjärdedel av hela anläggningen, en annan femte del har hand om registreringen för London maraton, med ca 40.000 personer som ska strömma igenom där. det finns hur många säljar som helst, hinner knappt titta på alla och mång uppvisnings spel. Intressant är ett om fortsättningskriget i luften och ett med 28mm figurer om baltiska korstågen. Det finns flera stora spel med 1/35 stridsvagnar, ökenkriget, Arnheim och någon mer. Och så fantasy och sf-spel, kommer inte åt att se allt och kommer inte ihåg allt heller. Ger upp efter lottdragningen, ingen vinst.

Mot staden, hela vägen tillbaka för att lassa ur allt bly, sedan in till staden kommer av en slump förbi Covernt Garden, otroligt vad många modebutiker etc som finns där. Och kommer sedan på att jag vill till Barbican för att se hur det ser ut nu, rätt så likt sig lite grand som Kulturhuset i Stockholm men mer brittiskt, dvs väldigt mycket folk som arbetar. Där upptäcker jag att Nio kullar och en dal går. Fixar billjet ser den. Mycket intressant indisk pjäs med sång och dans plus politiskt budskap. Förstår inte allt men den är intressant och gripande. Åker så till min pub/vandrarhem och tar en öl, sedan sömn, mycket enklare med öl i kroppen.

Fredag Dag 2

Vaknar efter en rätt orolig natt, men känner mig inte trött. Upp för nio, frukost, en svensk familj bodde på samma ställe, brydde mig inte om att jag förstå svenska, inget roligt sagt. Tittad runt lite på lokal området, hittade en butik som såld riktig billiga väskor, så det blev en lite ryggsäck att ha som ”assultpack” med dagens alla inköp.
Hade bestämt träff med Charlie kl:10.30. Tar tåget till Tottenham Court rd går långsamt till B.M. alldeles intill hittar jag en seriebutik, med allt från Miller(Frank) till Jansson(Tove), men avstår från att köpa. Runt hörnet visar det sig ligga en av Londons två spelbutiker, hittar inget jag måste ha, så jag går över vägen in på B.Ms gård och sätter mig att vänta. Helt plötsligt ringer min mobil, jag tror naturligt nog att det är Charlie, men det är Eva som undra om jag vill med på lunch, men jag avstår efter som hon är i Uppsala. Där efter vänder jag mig om och upptäcker att Charlie har stått ett tag på trappan och väntat. Vi kollar först av museishoparna och sedan Assyriska bildreliefer. Så dra vi via Londons största modelaffär till Forbiden Planet och sedan en Manga butik. Några inköp senare tar vi tidig lunch på Pret och sedan tunnelbanan till Imp.war museum. Efter att ha passerat sjukhuset där Pinnochet arresterades är vi fram i det fördetta sinnessjukhuset. De har gjort om sedan jag var här 1994, mängder med krigsmaskiner står i stora hallen och ett antal utställningar om alla krig med brittisk inblandning efter 1815 och det är många. Special utställningen är den om kammofalge, både i krig och mode. Efter att under våldsamma samtal långsamt gå runt har vi och snart är klockan mer än vi trott, tid för eftermiddags te. Så går vi och kollar museishopen, där helt plötsligt får jag ett sms från Peter som undra över Chalries nummer, ingen mer information dyker upp, vi förmodar att det betyder att han kommit till staden. Där efter åker vi in till staden och delar på oss, vi ska mötas vid nio nästa dag. Jag köper lite kläder på Oxfordsrt. Kalsonger med text och några t-shirts, kan var bra att ha. Så åkte jag till vandrarhemmet och lastad av vad jag köpt, gick därefter och kollade vad som gick på den lokal mega-bion, beslöt mig för ”The Pathfinder”, en vikigar i Amerika film. Helt enkelt en kraftig underlig och dålig film. Vikigarna på sina däckade långskepp, med slavroddare, har gett sig uppgiften att etniskt rensa amerikas kust. En vikinga pojke överlever något slags katastrof, och tvingas sedan leva som indian, där med blir han god. När vikingarn kommer tillbaka för mer etniskrensning upptäcker de hans by och dödar alla där, utom den blonda indianen som är ut och jagar. Han blir inte helt oväntat arg och sedan handlar resten om hans hämnd. Vikingarn ser ut som orker, låter som orker, handlar som orker medan indianerna talar engelska. hela filmen är ny inspelning av den samiska filmen "vägvisaren" och den är fullständigt onödig, ren tut roande dålig i bland.
När film var klar drog jag mig tillback till min bädd och somnade.

Torsdag dag 1

I London

Skramlade fram på tåget till Liverpo Street Station. Blir lite förvirrad och råkar ta ett cirkelline tåg men efter några bytten är jag på Central och på väg mot Shepherd´s Busch. Väl där upptäcker jag att vandrahemmet ligger i samma kvarter som ett köpcentra och innan för en pub. Jag får vet att jag inte kan komma in före två men att jag kan läman min väska, vilket jag gör och sedan i väg mot Greenwich. Byte vid Bank och så upp i ljuset med DLR, den rätt nya biten av transporterna i London. Den känns nästa som vanlig tunnelbana, inte som 150 år gamlat skräp. Åker genom docklands, häftig område med intressanta hus, till andra sidan floden. Åker hela vägen ner till själva byn. Vandrar från station mot parken, på vägen hittar jag en utförsäljningsbutik som säljer böcker får £2 styck, köper 6 stycken vilket är vad jag orkar bära i solvärmen, misnt 23 grader i skuggan och sol. Sennar visar det sig att det är en exktra billig och bra ställer, borde nog köpt mer ;)
Kommer så fram till parken med en hög kul där Observatoriet ligger. Börjar känna av mitt knä, vilket kommer att plåga mig resten av tiden, men går upp till själva nollpunkten. Vandra runt och tittar, intressant men skulle vara roligar med någon att diskutera allt med. Slutar med att köpa en svart t-shirte med text om själva noll-meridianen.

Går nerför och snett så jag kommer fram till Marintime Museum, jättestort hinner och orkar inte se allt. Men jag tittar bland annat på Nelsons blodiga kläder från Trafalgar innan jag går och äter i matsalen. maten är dyr och inte så mycket bättre än skolbespisning, men jag slipper att få pomfrits till min spagettie, när jag tackar nej ser tanten chocka ut, men ger mig litte extra pasta.

Går sedan runt i själva byn, hittar en maknad med en massa kläder perfymer etc. Köper glass och går sedan ner under Thamesen, det är kul att gå i den gamla tunnel och sedan dyka upp i docklands. Tåget hela vägen till vandra hemmet där jag lägger ifrån mig böcker etc. Så in till sta´n för första raiden på bokshoparna. Det blir lite till, inte så mycket som förr i tiden, saker är inte billiga. Kommer så på att man kan köpa sista minuten billjeter vid Leicester Sq. så ajg går dit och fixar billjeter till Spamalot. Har sedan några timmar kvar till 1930 när jag ska vara vid teatern. Så via Forbiden Planet, som är rörigt och fyllt med underliga saker bla. tolkien-ilustatrören Allan Lee som signera sina böcker, jag tittar bara på men köper lite andra saker. Därefter vidare norrut till B.M

British Museum är nu försätt med en stor central gård som jag går runt, och sedan Parthenon-frisen så nu ahr jag inom en månad sett både tmepelt och utsmyckningen. Det vore mycket enklar om allt var i Athen. En sedan en kvick titt på Assyriska reliferna, de är otroliga, och de vissar så myckt att man har svårt att tro på att den är mer än 2500 år gamla.

En snabb middag på en Pret och så in på Spamalot. Sitter jättehögt upp, är nästa rädd för att falla ner. Men det glömer jag när föreställningen kommer i gång. Den är helt enklet jättebra, även om mycket bygger på att man känner igen saker från filmen eller tv-serien. Mycket nöjd åker jag ut till vandra hemmet och sömmen. Det blir lite dåligt med den, har svårt att somna men det är inte så farligt, och jag vaknar på morgon.

Till England

Dag 1 Torsdag : Resan
För att kunna åka 4.00 från Stockholm åkte jag ut till mina föräldrar på Djurö och fixade ett lån av bil.
Start något före tre. Upp kolla att allt är med, ut till bilen. Min första längre egna bilförd, kalt och frost. Efter ett tag har jag fått igång värmen och isen smälte så jag kan se, på väg mot sta´n. Värmdevägen känner jag till väl, men turligt nog är det inte så mycket traffik så här dags, ser bara tre bilar hela vägen in till Ålstäket. Sedan till korset vid Gustafsber och så ut på motorvägen, men första tur på motorväg, något mer traffik, ett par på samma sida som jag och några på väg ut. Det skulle vara rätt dumt att åka fast för fortkörning, även om klockan gör mig nervös, så jag håller lagligfart. Helt plötsligt är jag i sta´n och snart vid slussen, det går bra att manövera sig till pakreringsplatsen jag fått löfte om att låna av mitt förra jobb. Dricker te och äter frukost, har rätt gått om tid trotts allt. Gör bort mig och tappar en kopp te i förarsättet. När jag senarer ringer och varna far så säger han inget och missar vad jag sa, så det blir en till som får lida. Ställer in utflykts grejorna och går raskt bort till busscentralen, den öppanar visst redan 3.30. Går på bussen genom att ge mitt bokningsnummer, har inte vant mej ännu hur enkelt det är. Lyckas sova nästa hela vägen till Skavsta. På flygfälltet är det inte så svårt att tjecka in, det enda som är ett probelm är min salva för min knäskada, den låg så långt ner att jag var tvungen att packa upp den och vissa att den inte var en bomb, kunde fortfarnad ha varit annat farligt men bra att vet att man inte kommer att dö av en vätskebomb. Så på planet efter att ha väntat i en timme. In med öronproppar och så lite mer sömmn. Fram går det fort, bra att bara ha handbaggage. Är snart ute och sitter på tåget mot London med min färska tidning i handen.

London

Han inte skriva när jag var i London, mest därför att jag var tvungen att betala per minut för uppkoppling. Borde skaffa en bärbar, men de som finns är dels för dyra och dels för stora, väntar nog på en telfon med allt. Först lite lärdomar;
Uppblåsbar huvudkudde är perfekt för bus och flyg.
Öronproppa hjälper jätte mycket när man flyger och lite när man ska sova med sju andra.
Det är inte kul att ha två skadade ben och ett trasigt knä när man är i London. Otroligt hur många trappor de har, framför allt i tunnelbannan, nästa alltid slutar rulltrapporna med en extra trappa elller två som man måste halt uppför.
Glöm inte laddaren till telfonen, speciellt inte när det är din enda klocka. Det var ont om offentliga klockor i London.
MP3-spelar med lösa batterier är bättre än en utan, som min i-pod som tog slut dag tre.
Man behöver lite kontanter, ingen vill sälja vatten eller tidning på kort.
Pret är gott, http://www.pret.com/, pret är vad som höll mig igång.
Ska kolla vad jag gjorde och återkomma med en dagbok

Sticker

Så då, nu så sticker jag i väg till London, via Djurö. har inte tid att skriv så mycket, kanske blir det någon rad från UK. Jag hoppas vädret är bra där ska till Observatorit och nollmeridianen i morgon. Plus kolla B.M, som jag hoppas alla kan tolka vad det är. Rosetastenen är kanske inte mitt första mål, snarast att titta på derras otroliga samling vaser från Grekland.

Starten på något eller...

Första inlägget, får se vad jag ska ha den här till. Kanske mer som ett slagshemsida, vet inte hur stor ork att skriva jag kommer att ha. Men först lite personlig information. På min fritid spelar jag innebandy, jag tycker om att resa och att studera historia. Historiestudierna är för mitt nöjes skull. Jag är just nu mest inne på antiken och kan som exempel diskutera filmen 300 på djupet. Och jag tänker försöka lära mig klassisk grekiska till hösten, på kvällstid. Jag är också lite aktiv i partipolitiskt inom centern och i några andra föreningar. Jag håller på att skaffa mig en hemsida som visar på mina olika intressen, det gäller bara att ha tid. Just nu ska jag över helgen till London, bland annat för att kolla festligheterna vid Shakespeares födelsedagsfirande.