Humanismen och politiken runt 1500

Fyra politiska tankar runt år 1500

Jag har börjat tänka på några politiska debattörer som var verksamma runt 1500. Jag har kommit på fyra viktiga som mer eller mindre kände varandra, åtminstone tre av dem kände varandra personligen eller genom brev, det är de tre som bor i norr. De ajg tänker på är flamländaren Erasmus, tysken Luther , italienaren Machiavalli och engelsmannen Moore. Jag vet vad Moore och Machiavalli skrev, så varför vet jag nästan inget om Luthers teori om statsmakten och bokstavligen inget om Erasmus, innan jag börajd tänka på den här bloggen? Kollade att Erasmus av Rotterdam skrev en furstespegel som gavs ut samma år som Thomas Moores Utopia, 1515. Verkar ha varit en mer traditionell bok en Machiavallis men det är allt jag vet, förutom att den skrevs riktad till den blivande kejsaren Karl V. Innan dess skrev han en satri ”lovtal till dumheten” Stultitiae Laus. Och han skrev den helt nära Moore, under ett besök på Moores gods i England. Den grekiska titeln, Morias Enkomion(kan inte använda riktiga bokstäver), kan visst översättas som "In praise of More", vilket var ett avsiktligt skämt. Boken ska vara en drift med vad som är fel i Kyrkan. Undra hur den hänger ihop med Utopia?

Thomas är ju samtida med Nicclò, det skiljer mindre än tio år i ålder och de dör inom åtta år. Sent 1400-tal och början av 1500-talet är en intressant period men knappast en tid man vill leva i, efter som risken att dö för tidigt är stor. Har just läst två böcker om krigen under den här perioden.* När Niccolò Machiavellis är elva står den ottomanska armén i södra Italien och inget tycks kunna hindra den från att nå Rom. (Sultanens död är vad som räddar den heliga staden.) När han dör har Frankrike och Spanien slagits med varandra som galningar i Italien sedan 1494. Det är inte underligt om han som florentinare och teoretisk italienare vill förstå sig på makten och krigets mekanismer. Italien som idé är kanske tvåhundra år gamla vid hans tid, Dante och hans samtid har börjat tänka på det, men det ska ju dröja mer än trehundra år innan den blir verklighet. Thomas Moore föds in i ett land och en klass som påverkats av ett inbördeskrig som på gått i två generationer och slutat med bägge sidors utplånade, det är inte underligt att han är intresserad av stabilitet, förutsägbarhet och trygghet. England är som land och minst 400 år gammalt då, det finns en diskution om hur kung Knuts erövring av England i börja av 1000-talet på verkade den engelska självbilden och sedan har vi ju 1066 men det är ingen tvekan om att England finns som begrepp och nation långt för Tudors tar makten. Moores intresse är snarast att dölja hur makten fungerar. att få samhället att glömma hur kungar skapas och där med nå stabilitet. Englands krig är, för utom ett par uppror, utrikes. Det är erövringen av Irland, som inte går så bra just då, krig med skottar och fransmän helst förda i Skottland och Frankrike. krig är inte något som drabbar England utan något som England kan drabba andra med. Det man måste frukta är inbördeskrig, vilket upproren är bevis för. Det Burgundiska riket ärvs under Erasmus livstid av den Habsburg släkten, den innan regerade släktens sista manliga överhuvud dör på slagfältet i strid men en schweizisk armé. Efter några mer förverkligar ärver Karl, den som Erasmus skriver sin furstespegel för, det burgundiska arvet, Det tyska riket med Habsburgarnas arvländer, Österrike. Och Spanien med sitt snabbt växande välde i den nya värden. Enandet av så mycket av kristenheten väcker hos Luther, och många andra, hoppet om ett korståg som en gång för alla ska göra slut på det osmanska riket, istället går allt åt skogen. Det ungerska riket som skyddat Tyskland från turken går under 1526 och Wien belägras 1529 av hela den fruktade turkisk muslimska hären. Både Erasmus och Luther vill ha en kristen enhet och en fungerande civil makt som kan skydda folket mot lokal tyranner och utländsk erövring. Och båda vill ha en ren Kyrka som bygger på tron, men de är mycket olika i hur långt de vill gå för att rensa Kyrkan. Den ena förblir katolik, även om han ibland försöker komma fram till en kompromiss mellan katolikerna och protestanterna. Och Luther grundar en egen kyrka efter som han anser att renhet, tron är viktigare än allt, viktigare än enheten, viktigare en makten.

Två slutsatser av detta kan jag se dels att för alla tre i norr är tillslut religonen viktigar än politiken. Machiavalli verkar inte tänkt lika djupt på den saken, han är fortfarande ”medeltida” i sin religion, det finns bara än väg till frälsning, en kyrka. Det andra är att alla är påverkade av sin historia, sina liv och ursprung, vilket inte är oväntat men intressant efter som de ju mer eller mindre känner varandra och påverkas av sin tids diskutioner och moden, men ändå är det lokal, det när, viktigare än den gemensam diskutionen.

Det är intressant, intressant men svårt, att försöka tänka historia rättvänt, alltså utan att titta i facit, utan att bry sig om vad som hände sedan.

*Dels Galleons and Galleys (Cassell History of Warfare) by John Francis Guilmartin
och dels The Renaissance at War (Cassell History of Warfare) by Thomas Arnold
Den första är riktig bra, nästa lika bra som hans klassiker ”Galley and gundpower”

Copyright (c) Lennart Jansson.
Permission is granted to copy, distribute and/or modify this document
under the terms of the GNU Free Documentation License