Cesear

Här läst på Adrian Goldsworthys biografi om Caesar från 2006. De tog ett tag att läsa. Det är en tjock bok, det är en tung bok men jag tycker också det är en bra bok. Den gav känslan att vara skriven av någon som vet vad han talar om. Han försöker begränsa sig till de verkliga källorna, de antika texterna arkeologin och vad som finns kvar. Så mycket av det man tror sig vet om Caesar är myter, och ändå på samma gång är han en av de få människor från antiken som vi vet mycket om. Den sena republikens Rom, vilket ställe en plats där allt verkar möjligt för den djärve. Allt tal om gammla traditioner som måste följas är bara nys, allt flyter alla regler går att ändra bara man har kontakter och kontanter. Marius och Sullas diktatur, bokstavliga sådan efter som de valts till diktator enligt alla regler, men ändå på sina legionärers spjutspetsar. Deras mycket olika regeringar ändra ändå allt ingen kan längre känna sig säker på makt och rikedom i Rom, allt är möjligt att förlora och vinna, allt från livet till allmakt. Adrian ger en verkligen bakgrunden till Caesars liv, den rätt begränsade krets som han kommer från och de personliga band han har till de andra aktörerna. Och den fara han levde i som tonåring född in i fel parti under Sullas blodsvälde. Han var en opportunist som verkligen vill bli den främsta av senatorer men knappast envåldshärskare. Enkelt uttryckt så var envåldsmakten ett resultat av hans misslyckande inte av hans seger. En seger inom systemet hade varit bättre men han vägrade låta sig besegras. Så när han inte kunde vinna enligt, de flytande och korrupta, reglerna bröt han sig helt enkelt ut ur spelet och tog makten med våld. Han var som sagt inte först, det som skilde honom var hans nåd och effektivitet. Och han blev lika hata för båda. Att benåda och förlåta sina fiender var på sätt och viss en ultimat förolämpning, "ni är inte värdiga mitt har". Och att göra systemet effektivt och gynna den stora massa av väljarna fick de bästa, det vill säga de rikaste och mäktigast, att frukta för något slags jämlikhet med folket. Ibland funderar jag på likheter med Obama. Skillnaderna är tydliga men båda utmanar det bästas styre och är folktalare och författare av rang. Och båda har stora skulder och svåra strukturer att rätta till samtidigt som de måste föra krig och hålla rätt på en ekonomisk stormakt som de är beroende av. Det går inte att dra det så långt men är kul att tänka sig Bush den yngre som en modern Cato den yngre. Cato hade nog ännu sämre väljarstöd än Bush att han lyckades bli val till olika poster handlade mer om kontakter och pengar. Kanske inte så skilt som jag först tyckte? Båda hävdar gamla goda värden, även om det är olika, footboll och gladiatorspel är inte exakt samma sak, så är det frågan om att värna det äkta, nationens vekliga grund. Och Kinas ledning är inte lika charmerande som Cleopatra men båda är beroende av goda förbindelser med världens starkaste militär makt. Och att låna ut pengar är ett sätt att binda folk till sig som båda känner till. Men strukturerna är mycket starkare och fastare i USA än i Rom och Secret Servics är nog bättre än Caesars spanska livtrupper, som till och med hemförlovats innan mordet. Så man kan hoppas på ett mindre blodigt slut på den nu tida historien? För övrigt verka det ha kommit en ny bok förra året, Julius Caesar by Philip Freeman "In my forthcoming biography, however, I strive neither to praise Caesar overmuch or bury him among the tyrants of history. Caesar was a complex man of incredible courage, ambition, honor, and vanity, as well as one of the greatest generals the world has ever known. But he was also a master politician, priest, lawyer, and poet, who among his many lesser-known accomplishments gave us the calendar we still use today.

Julius Caesar will follow the Roman leader from his childhood in the slums of Rome to his military victories throughout the Roman world and murder on the Ides of March. We will meet a host of characters who shaped his life, from his mother Aurelia to Marius, Sulla, Pompey, Cicero, and Cleopatra. Along the way we will explore the life and times of the late Roman Republic, from the slave rebellion of Spartacus and the luxurious world of Ptolemaic Egypt to Roman gladiators and chariot races." Låter intressant men vet inte mer om den, någon som hört något?

Tolkien

För ett tag sedan blev jag klar med boken "The Road to Middle-Earth" av Tom Shippey. Det är en delvis filologis studie av Tolkiens verk. Dels ser han Tolkiens verksamhet som en fortsättning av Jacob Grimm och den tyska språkhistoikernas arbeten. Men också som en av det "traumatized authors". De anglo-saxiska författare som försöker bearbeta 1900-talets trauma i olika fantasy fomer andra är Orwell, Vonnegut, Golding och A A Milne. När man får det påpekat för en så kan man se likheterna, den underliggande känslan hos folk som varit mycket nära döden. Känns riktig med att se Fantasy och fantastiska berättelser som ett sätt att bearbeta detta. Boken innehåller en massa mer och är riktig intressant att läsa, jag tycker jag har fått en hel del nytt att tänka på när det gäller profesor Tolkien. Hur viktig språkforsningen och ordsbetydels plus historia var för honom och hur mycket han hatade modern litteraturvetenskap. Men samtidigt hur modern han i själva verket var. Bara en sådan sak som att makt korruperar, att ringen driver en till ondska genom sin matk. Detta är ett modernt sett att se, det medeltida hade varit att ringen avslöjar ens inneboende ondska, man är antingen ond eller god men när man får makt avslöjas ens sanna natur som man kan hålla dold men inte förändra. Det är mer i den att tänka på så jag tycker den som kan få tag på den nya upplagan från 2003 bör läsa den, och som extra belöning få reda på vad Tolkien tykte om filmmanus och vad författaren tycker om filmerna.

Han nämner två till som "traumatized authors vilka jag personligen är jag lite fundersama på, T.H. White och LeGuin. De passar inte in, de övriga är veterner från första halvans krig men White undvek andrvärldskriget genom att flytta till Irland och Leguin som fyller 80 först i oktober i år är för ung.

Survivors

Min favorit serie från 70-talet i ny inspelning, kul!

Vet inte hur många som kommer ihåg serien från tidigt 70-tal, den gick faktiskt på svensk TV. Kommer ihåg att jag missade några avsnitt och läste boken som gjordes på serien, tror att det gjordes minst två. Kommer inte ihåg så mycket annat än stämningen, efter katastrofstämningen som präglar så mycket engelsk sf. Läste rätt många av dem då, i början av 70-talet de som fanns översatta, även om böckerna till just den här serien var några av de första jag läste på engelska. Har inte läst om de tidigare på engelska, känner inte för det men det skulle vara intressant. Hur annorlunda skulle de kännas nu? Dels på grund av språket och dels för att man själv är medelålders, som barn och tonåring kändes det rätt spännande med att slippa samhället och få starta om på nytt utan alla åldringar och gamla regler. Tror inte det skulle kännas lika roligt nu. Det var roligare att starta om när man var 15 än nu när man är 49. Jo föresten jag kommer ihåg mist en scen, tror det är från en av böckerna där hjältarna transporterar fram en stridsvagn, tror det är en Centurion, men hjälp av hästar för att man bara har bränsle för en enda körning. Det är liksom en grundstämning, att allt håller på att falla sönder men kanske går att använda en gång till.

PS

Survivors Novel to be reprinted

Orion books will be reprinting Terry Nation's novel, Survivors. When it is released I highly recommend reading it. It is a very prescient and compelling novel.

Ord i bok

En kort en för att inte helt sluta skriva här:

Har ni hört om diskussionen om gyttja och lera, många anser att Peter Englund använder orden fel i sin nya bok.

"Ur rent naturvetenskaplig synpunkt (ej hur det används i vanligt tal): gyttja är i grund och botten en förmultningsprodukt som återfinnes bara i sjöar, lera däremot är en speciell jordart som återfinnes både på land och i vatten.

Man lär så länge man lever…"

Gyttja finns alltså enligt detta bara på sjöbotten och inte i skyttegravar. Lite ironi i att flera av de brittiska skyttegravarna var grävda i sjöbottnar, torrlagda en gång men ända sjöbottnar. Bonniers Svenska Ordbok skriver GYTTJA: dy, slam, lervälling vilket inte exakt löser problemet. Personligen skulle jag finna det fel att använda ordet lera om förhållandena i en skyttegrav, efter som lera för mig är en typ av jord, som man kan göra lergods av eller tegel eller plöja men som på intet sätt beskriver hur den är, våt, torr eller något annat. Lera kan vara hård som betong eller rena vällingen. Men vad säger ni?

CSA

Här är en text jag inte riktig får att fungera, något stämmer inte tycker jag men nu orkar jag inte försöka mer så läs den och säg vad som är fel:

Har sett filmen CSA tre gånger, så jag är nog intresserad, två gånger med kommentarer. Det är lättare att förstå vissa var när man hört vad de tänker. Kolla också http://www.csathemovie.com Det finns några saker man kan undra över, som vad för mutor som skulle krävas för att få med Frankrike (Mexico?) och UK (New England och västkusten?). Sedan finns det inte en chans i helvetet att CSA som en antisemitisk stat skulle bli först med atombomben, mycket troligare att UK och Ryssland skulle "låna" några till Japan för det desperat försvaret och för att bevisa att det inte bara är tyskar som behöver brännas upp. (På ståndet att atombomben bara skulle kunna användas på icke-vita folk är lite löjligt när det gäller Harris och Bomber Command, har svårt att tänka mig att de skull blinka om de fick order att bomba en primitiv stat med slavar som CSA om man är beredd att bränna upp kulturstaden Dresden)

När det gäller CSA, så är det väl näst säkert att det hade blivit ett slags nordligt Brasilien, möjligen marginellt mer industrialiserat, export av billiga bomullskläder. Men film handlar mer om rasism och ras i USA än något annat. Om CSA varit dumma nog att anfall Mexico hade de i bästa fall klarat sig med förluster av Texas och allt väster där om, cristoreos uppfann troligen bilbomben (som en utveckling av loco loca) och möjligen självmordsbombaren. Och de är den minst framgångsrika gruppen i deras inbördeskrig, vad de skulle ha gjort med värnpliktiga trupper från en så okrigisk nation som CSA kan man fråga sig, slakta dem troligen. Jag skulle inte vara helt förvånad om Mexico skulle var en industrination och sedan skulle Argentina och Chile tack var immigration och Engelskt stöd vara rikarer och friar. Troligen skulle Kanada och Australien gynnas också. Knappast någon Hitler som ledare, om han inte snabb lärde sig franska. Troligen en kompromiss fred 1917 när Ryssland bryter ihop. Östeuropa under imperier en generation till, men ett fritt Polen i den Ryska delen plus baltiska och Finland kanske Ukraina, svårt att spå om inbördeskriget. Amerikaner, i alla fall de i USA, fattar mycket lite av hur världen fungera och än mindre av hur den fungerade 1861. Men man kan tycka att de borde känna till lite mer om sin egen historia. Om US Army har svårt att hålla New York, som är oändligt mycket större en någon annan stad i USA, hur skulle CSA kunna ta den? Hur tar man sig över Hudson River mot hela världsproduktionen av monitors, taggtråd, gattlings och winchesters? Brittiska flottans vilja att ta förluster för att skydda slavhandlare lär inte vara stor, hänga dem ja, skydda knappast, mängder av befälle har ju erfarenhet av att jaga dem. Och New York plus New England kan nog i nödfall ställa upp en miljon man under vapen och då verkligen under vapen, förutom de frivilliga från Europa som skulle strömma till. På västkusten kan man tänka sig "frivilliga" ryska förband, knappast så många tusen men det räcker nog, de kan ju börja med att sätt i land sjömän från flottan som redan är där. Undra om CSA är beredd att ta förlusterna mot ryska kanoner i Klippigabergen? De lär vara något skakade av de tjugotusen eller fler som dött i stormningen av Washington, hur många är det som dör vid Plevne med några månaders byggnation och det lär inte var lättare att ta vallarna som man byggt på i två år?

Film i historiens ljus?

Kan man tala om historiska filmer och deras anknytning till verkligheten? Uppenbarligen kan någon, kolla Gurdians sida om film och historia. Jag finner den riktig roande även om det finns det par saker som jag skulle vilja på peka är fel. När det handlar om Kristian så står det att hon var kung och inte drottning, det stämmer om man ser till de latinska texterna men som väl alla vet så gör vi på svenska inte exakt den skillnaden mellan regerande och andra drottningar. Därtill är det ett fel till när det står att bönderna är representerad från 1528, exakt när de börajde få inflyttande och representater är lite svårt att säga men det var för Gustavs tid minst från Engelbrekt hundra år innan. Medan i riksrådet fanns det, per defintion inte några bönder. Om man kom så långt i sin karriär var man sedan länge adlad.

Som helhet är det en kul idé och ger rätt mycket, men hon är ibland lite väl snäll.

Radio- och Tv-våld

Mina grundläggande skräckupplevelser från tv och radio är dels ett skol-tv program och dels en radiopjäs. När jag var fem hade jag lärt mig hur man satte på vår stora svart-vita TV, jag tro inte mina föräldrar visste att jag kunde. Så jag brukade titta på skol-tv när mamma och pappa var ute och jobbade, när man bor på en fårfarm kan det betyda att de inte var så långt borta. En dag råkade jag få se en film om koncentrationsläger, kommer inte ihåg så mycket, men bilderna av krematoriet har inte lämnat mig sedan dess. Det var nog i det ögonblicket jag blev intresserad av historia, av den grundläggande frågan, varför gör vuxna så? Den andra var när jag, som vanligt när jag inte såg på tv, lyssnade på P1 och fick höra börja på en radiopjäs. Det var beskrivning av en död stad, där liken flöt i parkernas dammar och förvridna, förkolnade lik låg i de utbrända husen. Kan ha varit en beskrivning av Hiroshima eller Nagasaki men kan också ha varit en bild från ett mera vanligt krig. Den var, delvis tack vare bilderna från skol-tv, så levande för mig att jag inte kunde höra radio-teater på åratal, bara själva signaturen fick mig att må illa. Det här är de två värsta våldsskildringar jag någonsin utsatts för, och jag skulle tro att ingen vuxen riktigt skulle ha förstått vad det var som gjorde mig så illa berörd. Det var att jag visst att båda handlade om verkligheten, om vad som verkligen hade hänt. Jag var redan då väldigt medveten om vad som var på riktigt och vad som var på låsas, det var där för jag var mycket mer upprörd av hästar som föll än cowboys i westerns. Cowboysen var skådespelare, vilket jag kände flera, som kunde låsas falla, låsas dö. Men hästarna, hästar och får kunde inte låsas, det visste jag, de måste göra saker på riktigt, så när de föll så var det på riktigt, de riskerade att dö på riktigt, plågas på riktigt. Det var mycket värre än att vuxna lekte, vilket ju är vad film är frågan om. Alla diskunioner om fiktionens inverkar på barn och ungdomar verka ta för givit att barn är dumma, att de inte kan skilja verklighet och fiction. Det finns individer som inte klara av det, visst men det är inte frågan om ålder eller mognad, utan bara en brist i förmåga att fatta något som de flesta klarar av men inte alla. Men som så mycket annat blir då frågan ska vi ja censur för att några få inte fattar, då kan vi lika väl beröva alla rösträtt på en gång efter som några är dumma och röstar på fel parti. Det är inte kul att var sex och plötsligen fatt att vuxna slaktar andra, barn och vuxna. Men det är i grunden bara en fråga om när man kommer att fatta det. För så länge krig och övervåld finns är det dumt att försöka dölja det, det hade varit ätter värre för mig om jag trott att det bara fanns godhet. Men i de av mig hatade sagorna hade jag redan stött på ondskan, jag hade referenser att förstå världen med. Och död var ju något som drabbade ibland, vissa djur dog det hade man ju varit med om. Kampen att rädda ett lamm som inte fick dia slutade ofta med döden, men var ändå värd att föra. Så, jag visste att ondska fanns men också att det fanns godhet och att man måste kämpa. Sagan, tv-serien, filmen, boken, i grunden berättelsen behövs för att vi ska kunna bearbeta verkligheten. Min känsla är att det som orsakar skolmaskrar och andra sådan brott inte är för mycket fantasi utan för lite. Det är männsikor som inte kan ta till sig våldsskildringarna och som inte klarar av att rensa sina system genom dem. Som inte uppnår Katarsis genom fiktionen. Vad som behövs är mer, inte mindre, fiktion. Om man kan få pojkar att förstå vad de känner kommer de kanske att kunna ta sig genom en sådan kris utan våld.