torsdag 15 maj 2008

folkbiblioteken om fem år?

Vad tror jag om framtiden?

Tekniken kommer att omfatta allt, tekniken kommer att ändra mindre än vad man tror. Inom fem år kommer lagring av text och komprimerad musik att vara praktisk taget gratis, all världens musik eller texter lagrade på en enhet som man kan bära med sig. Lagring kommer inte att vara av intresse, tillgång är allt. Vad man får göra med dem, hur svårt det är att komma åt dem och möjligen vad som är lagligt. För kortför att lösa upphovsrättens problem, för kort för att ändra något i grunden, men tillräckligt långt för att kräva beslut, även för biblioteken. Vad är utlåning i en tid av gratis kopiering? Wikipedia kan vara den källa alla använder till allt, mobilen det läsinstrument som man alltid har med sig.

Vad är ett bibliotek, vad är det som gör något till ett bibliotek? En samling böcker? Böcker kommer alltid att ha sitt värde men kommer de att vara central? Böcker kommer att vara enklare att läsa, lättare att kontrollera äktheten, vem som är den verkliga avsändaren och de är också trevligare att läsa, ännu så länge. Men andra sätt att läsa texter kommer att växa. Inlästa böcker, böcker på elektroniska läsare, böcker i mobiler. Det är vad som kommer att växa. Andra elektroniska media som musik, film, konst kanske till och med Web 2.0 kommer att finnas tillgängligt över allt och alltid. Så att bara ge tillgång till media är inte svaret på vad ett bibliotek ska göra. Ett enda exakt svar är inte möjliga att ge ännu, frågor är vad vi måste ställa. Öppenhet, nyfikenhet och beredskap att tänka om, krävas för att komma fram till svaret. Vi måste vara beredda att sluta med det som inte fungera utan att göra oss av med det som är viktigt. Det är inte bra att bara bränna det som just nu känns gammalt, för vem vet vad som behövs om fem år, för att inte tala om femhundra. Men det är inte heller möjligt att lägga kraft på det som inte fungerar.


Vad är det som gör ett folkbibliotek?

Det finns två sidor av alla bibliotek. Dels är det ett informationscentrum, en plats för att bevara och söka information. Och dels en social plats, ett ställe att träffas och umgås. Båda är grundläggande funktioner. På nätet är det ny musik och nya filmer, helt enkelt det som alla är intresserad av. Men det är svårt att hitta det som är gammalt, saker äldre än tio år är ovanliga. Det som är elektroniskt lagrat måste hela tiden aktivt flyttas, för att kunna läsas. Böcker är som bevarandemedel mycket bättre, jag har läst texter från får tiden innan vår tideräkning. Folkbiblioteken kan hjälpa folk, på ett sätt eller annat är vi alla handikappade och behöver hjälp att tänka. Ingen kan allt om allting, ibland behöver man någon som kan hjälpa hitta kunskap och bedöma vad man hittat. Om det är vad man verkligen behöver, om det är sant och allt annat man vill vet om informationen innan man kan använda den som kunskap. Så en sak som biblioteket ska vara bra på är information sökning, informationsbevaring och informationsurval. Men därtill måste biblioteket vara en mötesplats för allmänheten, för alla. Alla behöver ett ställe där man bara kan träffas, och för många är det biblioteket. Så biblioteket måste också vara en plats där man kan prata och träffa folk. Dessutom finns det delar av biblioteket som man skulle kunna lägga på nätet. En möjlighet är läsecirklar där man får sin bok hemsända som en e-bok eller ett färdigt urval av "veckans media-paket från biblioteket". Möjligheterna kommer att vara många, liksom risken att man går fel. Allt man kommer fram till kommer inte att fungera eller vara bra. Men man måste våga experimentera för att hitta vad som är bra.


Bibliotek

Folkbiblioteket måste vara båda en plats och en idé. Om man tar bort det ena så försvinner grunden för biblioteket, det måste bestå av både och. Information, möten och en fysisk plats är det vi ska bygga vårt bibliotek av. Ett bibliotek för alla, för allmänhet, där man kan träffa både idéer och människor. En mötsplats, det är vad jag hoppas biblioteket förblir även om fem år


Lennart

Bibliotekerie, historiker och tekniknörd.


onsdag 7 maj 2008

Finskakriget

Det var något ruttet i den svenska staten, Sverige var genom ruttet. Ja jag tänker inte på just nu utan 1808. Hur kunde Sverige förlora det finskakriget? Det är svårare fråga än vad man kan tro. Sanning att säga har Sverige betydligt bättre läge mot Ryssland än vad man kan tro. Logistiskt är den ryska situationen dålig redan från start och blir allt värre ju längre de rycker in i riket. På grund av att de är i krig med England, förutom med Sverige, så kan de fullständigt glömma sjövägen. De kan bara använda en lite fraktion av sin armé medan både Sverige och England skulle kunna sätta in stora styrkor för att landstiga var som helst. Generalen Moore med sina elitstyrkor är beredd att hjälpa den svenska armén. Allt svenska armén behöver göra är att hålla ett av världens starkaste sjöfästningar och undvika att förlora. Så vad är det som går fel? Jag vet inte ska tänka på det, men det är något som är systematiskt fel. Till exempel att inte andra mannen på Sveaborg inte arresterad komendanten när han började förhandla om kapitulation. Att hänga honom, vilket inte vore otänkbart för en engelsk sjöfästning i samma läge, kanske skulle vara för hårt. Men naturligtvis ska han avsättas och hållas inlåst tills avlösning kommer, men det verka inte en gång varit tänkbart för 1808-års män. Jag vill ha lite kommentarer om det här så att jag kan komma vidare i mitt tänkande.

Har hittat två kul bloggar dels militaryphilosopher som handlar mest om historia och dels ponatowskislegion som är mer om tennsoldater och sådant.