söndag 23 november 2008

Survivors

Min favorit serie från 70-talet i ny inspelning, kul!

Vet inte hur många som kommer ihåg serien från tidigt 70-tal, den gick faktiskt på svensk TV. Kommer ihåg att jag missade några avsnitt och läste boken som gjordes på serien, tror att det gjordes minst två. Kommer inte ihåg så mycket annat än stämningen, efter katastrofstämningen som präglar så mycket engelsk sf. Läste rätt många av dem då, i början av 70-talet de som fanns översatta, även om böckerna till just den här serien var några av de första jag läste på engelska. Har inte läst om de tidigare på engelska, känner inte för det men det skulle vara intressant. Hur annorlunda skulle de kännas nu? Dels på grund av språket och dels för att man själv är medelålders, som barn och tonåring kändes det rätt spännande med att slippa samhället och få starta om på nytt utan alla åldringar och gamla regler. Tror inte det skulle kännas lika roligt nu. Det var roligare att starta om när man var 15 än nu när man är 49. Jo föresten jag kommer ihåg mist en scen, tror det är från en av böckerna där hjältarna transporterar fram en stridsvagn, tror det är en Centurion, men hjälp av hästar för att man bara har bränsle för en enda körning. Det är liksom en grundstämning, att allt håller på att falla sönder men kanske går att använda en gång till.

PS

Orion books will be reprinting Terry Nation's novel, Survivors. When it is released I highly recommend reading it. It is a very prescient and compelling novel.

Ord i bok

En kort en för att inte helt sluta skriva här:

Har ni hört om diskussionen om gyttja och lera, många anser att Peter Englund använder orden fel i sin nya bok.

"Ur rent naturvetenskaplig synpunkt (ej hur det används i vanligt tal): gyttja är i grund och botten en förmultningsprodukt som återfinnes bara i sjöar, lera däremot är en speciell jordart som återfinnes både på land och i vatten.

Man lär så länge man lever…"



Gyttja finns alltså enligt detta bara på sjöbotten och inte i skyttegravar. Lite ironi i att flera av de brittiska skyttegravarna var grävda i sjöbottnar, torrlagda en gång men ända sjöbottnar. Bonniers Svenska Ordbok skriver GYTTJA: dy, slam, lervälling vilket inte exakt löser problemet. Personligen skulle jag finna det fel att använda ordet lera om förhållandena i en skyttegrav, efter som lera för mig är en typ av jord, som man kan göra lergods av eller tegel eller plöja men som på intet sätt beskriver hur den är, våt, torr eller något annat. Lera kan vara hård som betong eller rena vällingen. Men vad säger ni?

fredag 10 oktober 2008

CSA

Här är en text jag inte riktig får att fungera, något stämmer inte tycker jag men nu orkar jag inte försöka mer så läs den och säg vad som är fel:

Har sett filmen CSA tre gånger, så jag är nog intresserad, två gånger med kommentarer. Det är lättare att förstå vissa var när man hört vad de tänker. Kolla också http://www.csathemovie.com Det finns några saker man kan undra över, som vad för mutor som skulle krävas för att få med Frankrike (Mexico?) och UK (New England och västkusten?). Sedan finns det inte en chans i helvetet att CSA som en antisemitisk stat skulle bli först med atombomben, mycket troligare att UK och Ryssland skulle "låna" några till Japan för det desperat försvaret och för att bevisa att det inte bara är tyskar som behöver brännas upp. (På ståndet att atombomben bara skulle kunna användas på icke-vita folk är lite löjligt när det gäller Harris och Bomber Command, har svårt att tänka mig att de skull blinka om de fick order att bomba en primitiv stat med slavar som CSA om man är beredd att bränna upp kulturstaden Dresden)

När det gäller CSA, så är det väl näst säkert att det hade blivit ett slags nordligt Brasilien, möjligen marginellt mer industrialiserat, export av billiga bomullskläder. Men film handlar mer om rasism och ras i USA än något annat. Om CSA varit dumma nog att anfall Mexico hade de i bästa fall klarat sig med förluster av Texas och allt väster där om, cristoreos uppfann troligen bilbomben (som en utveckling av loco loca) och möjligen självmordsbombaren. Och de är den minst framgångsrika gruppen i deras inbördeskrig, vad de skulle ha gjort med värnpliktiga trupper från en så okrigisk nation som CSA kan man fråga sig, slakta dem troligen. Jag skulle inte vara helt förvånad om Mexico skulle var en industrination och sedan skulle Argentina och Chile tack var immigration och Engelskt stöd vara rikarer och friar. Troligen skulle Kanada och Australien gynnas också. Knappast någon Hitler som ledare, om han inte snabb lärde sig franska. Troligen en kompromiss fred 1917 när Ryssland bryter ihop. Östeuropa under imperier en generation till, men ett fritt Polen i den Ryska delen plus baltiska och Finland kanske Ukraina, svårt att spå om inbördeskriget. Amerikaner, i alla fall de i USA, fattar mycket lite av hur världen fungera och än mindre av hur den fungerade 1861. Men man kan tycka att de borde känna till lite mer om sin egen historia. Om US Army har svårt att hålla New York, som är oändligt mycket större en någon annan stad i USA, hur skulle CSA kunna ta den? Hur tar man sig över Hudson River mot hela världsproduktionen av monitors, taggtråd, gattlings och winchesters? Brittiska flottans vilja att ta förluster för att skydda slavhandlare lär inte vara stor, hänga dem ja, skydda knappast, mängder av befälle har ju erfarenhet av att jaga dem. Och New York plus New England kan nog i nödfall ställa upp en miljon man under vapen och då verkligen under vapen, förutom de frivilliga från Europa som skulle strömma till. På västkusten kan man tänka sig "frivilliga" ryska förband, knappast så många tusen men det räcker nog, de kan ju börja med att sätt i land sjömän från flottan som redan är där. Undra om CSA är beredd att ta förlusterna mot ryska kanoner i Klippigabergen? De lär vara något skakade av de tjugotusen eller fler som dött i stormningen av Washington, hur många är det som dör vid Plevne med några månaders byggnation och det lär inte var lättare att ta vallarna som man byggt på i två år?

måndag 6 oktober 2008

Film i historiens ljus?

Kan man tala om historiska filmer och deras anknytning till verkligheten? Uppenbarligen kan någon, kolla Gurdians sida om film och historia. Jag finner den riktig roande även om det finns det par saker som jag skulle vilja på peka är fel. När det handlar om Kristian så står det att hon var kung och inte drottning, det stämmer om man ser till de latinska texterna men som väl alla vet så gör vi på svenska inte exakt den skillnaden mellan regerande och andra drottningar. Därtill är det ett fel till när det står att bönderna är representerad från 1528, exakt när de börajde få inflyttande och representater är lite svårt att säga men det var för Gustavs tid minst från Engelbrekt hundra år innan. Medan i riksrådet fanns det, per defintion inte några bönder. Om man kom så långt i sin karriär var man sedan länge adlad.

Som helhet är det en kul idé och ger rätt mycket, men hon är ibland lite väl snäll.

måndag 29 september 2008

Radio- och Tv-våld

Mina grundläggande skräckupplevelser från tv och radio är dels ett skol-tv program och dels en radiopjäs. När jag var fem hade jag lärt mig hur man satte på vår stora svart-vita TV, jag tro inte mina föräldrar visste att jag kunde. Så jag brukade titta på skol-tv när mamma och pappa var ute och jobbade, när man bor på en fårfarm kan det betyda att de inte var så långt borta. En dag råkade jag få se en film om koncentrationsläger, kommer inte ihåg så mycket, men bilderna av krematoriet har inte lämnat mig sedan dess. Det var nog i det ögonblicket jag blev intresserad av historia, av den grundläggande frågan, varför gör vuxna så? Den andra var när jag, som vanligt när jag inte såg på tv, lyssnade på P1 och fick höra börja på en radiopjäs. Det var beskrivning av en död stad, där liken flöt i parkernas dammar och förvridna, förkolnade lik låg i de utbrända husen. Kan ha varit en beskrivning av Hiroshima eller Nagasaki men kan också ha varit en bild från ett mera vanligt krig. Den var, delvis tack vare bilderna från skol-tv, så levande för mig att jag inte kunde höra radio-teater på åratal, bara själva signaturen fick mig att må illa. Det här är de två värsta våldsskildringar jag någonsin utsatts för, och jag skulle tro att ingen vuxen riktigt skulle ha förstått vad det var som gjorde mig så illa berörd. Det var att jag visst att båda handlade om verkligheten, om vad som verkligen hade hänt. Jag var redan då väldigt medveten om vad som var på riktigt och vad som var på låsas, det var där för jag var mycket mer upprörd av hästar som föll än cowboys i westerns. Cowboysen var skådespelare, vilket jag kände flera, som kunde låsas falla, låsas dö. Men hästarna, hästar och får kunde inte låsas, det visste jag, de måste göra saker på riktigt, så när de föll så var det på riktigt, de riskerade att dö på riktigt, plågas på riktigt. Det var mycket värre än att vuxna lekte, vilket ju är vad film är frågan om. Alla diskunioner om fiktionens inverkar på barn och ungdomar verka ta för givit att barn är dumma, att de inte kan skilja verklighet och fiction. Det finns individer som inte klara av det, visst men det är inte frågan om ålder eller mognad, utan bara en brist i förmåga att fatta något som de flesta klarar av men inte alla. Men som så mycket annat blir då frågan ska vi ja censur för att några få inte fattar, då kan vi lika väl beröva alla rösträtt på en gång efter som några är dumma och röstar på fel parti. Det är inte kul att var sex och plötsligen fatt att vuxna slaktar andra, barn och vuxna. Men det är i grunden bara en fråga om när man kommer att fatta det. För så länge krig och övervåld finns är det dumt att försöka dölja det, det hade varit ätter värre för mig om jag trott att det bara fanns godhet. Men i de av mig hatade sagorna hade jag redan stött på ondskan, jag hade referenser att förstå världen med. Och död var ju något som drabbade ibland, vissa djur dog det hade man ju varit med om. Kampen att rädda ett lamm som inte fick dia slutade ofta med döden, men var ändå värd att föra. Så, jag visste att ondska fanns men också att det fanns godhet och att man måste kämpa. Sagan, tv-serien, filmen, boken, i grunden berättelsen behövs för att vi ska kunna bearbeta verkligheten. Min känsla är att det som orsakar skolmaskrar och andra sådan brott inte är för mycket fantasi utan för lite. Det är männsikor som inte kan ta till sig våldsskildringarna och som inte klarar av att rensa sina system genom dem. Som inte uppnår Katarsis genom fiktionen. Vad som behövs är mer, inte mindre, fiktion. Om man kan få pojkar att förstå vad de känner kommer de kanske att kunna ta sig genom en sådan kris utan våld.

torsdag 25 september 2008

Mer om Anime

Som ett exempel på en totalt annorlunda film från "Samurai Gun" tänker jag här ta upp "Full Metal Panic!" フルメタル・パニック! (Furumetaru panikku) Det är en anime som bygger på en dum idé, att blanda stridsrobotar, mechar, med High School och komedi. Det är så dumt att det är svårt att fatta att någon fått idéen. Och vad som är värre den funkar, den är kul och spännande. Handlingen är i grunden helt otroligt, helt knäpp men inte helt orealistisk. Det handlar i början om en flicka som hotas av kidnappning av en utländska makt. Tyvärr är detta ju något som hänt i Japan, med Nord Koreas absurda och sjuka politik att kidnappa flickor från Japan. Det overkliga är att någon här bryr sig om det. I och för sig själv inte japanska regeringen eller polisen utan en hemlig organisation som bekämpar världens ondska. Den manliga huvudpersonen är en ung muslimsk för detta motståndskämpe från Centralasien, men det betonas aldrig så mycket. Och den kvinnliga är ofta den som är mest i kontroll av situationen. Hon vet hur skolan och Japan fungerar och är tvungen att lära hjälte att fungera. Och även när det blir strid är hon långt i från hjälplös. Det här är en anime som jag verkligen tycker om och jag tycker man kan se på den när man behöver har kul. På många sätt får den mig att tänka på Buffy the Vampire Slayer, det är samma slags blandning av humor och våld och de utspelar sig båda High School, i alla fall till att börja med. Och det är båda två tv-serier som jag gärna ser på, man får i båda fallen lära sig mer om väldigt underliga stammars ritualer, det vill säga skolelever i 00-talets Japan och 90-talets Kalifornien. Båda platser som inte helt liknar 70-talets dalsländska skolar, så det är också kul att lära sig något nytt.

tisdag 23 september 2008

Bra men dålig?

Har sett ett antal avsnitt av "Samurai Gun" minst sju, de första fyra och några sprida här och där i serien. Det är en snygg anime uppbygg på ett spännande sätt, ett slags retro-sf som på ett sätt utspelar sig i ett slutet Japan från tiden innan Shogunatets fall, och på en annat sätt i vår samtid. Den handlar om kampen mellan det onda Shogunatet som håller folket i okunnighet och förtryckt av ett kastsystem och de goda Samurai Guns som med morderna eldvapen försöker skydda och befria folket. Jag har börjat bry mig om karaktärerna, även om själva historierna är mer fåniga och blodiga än något annat. Men, och det är ett viktigt men, sätt hur historien berättas, den njutningsfulla skildringen av sexuellt våld, de många sköna kvinnor och unga flickor som dödas av de onda, det känns som skaparna lägger för mycket tid på att tänka ut deras död och göra det på ett bondge präglat sätt, ett pornografiskt sätt. Det är lite jobbigt att följa med i historien när man känner att skaparena har lagt ned för mycket möda, för stort intresse på hur skurkarna plågar sina offer. Så jag kan inte rekommendera någon att se Samurai Gun, den är snygg, den är intressant men den är för sjuk, i grunden för äcklig och för mycket kvinnoförakt. Möjligen något utspätt med allmän människoförakt, det är på långa vägen inte bara kvinnor som dödas utdraget. Om någon annan sett den här så hör gärna av er, jag undrar verkligen vad ni tycker.

tisdag 16 september 2008

Mörkrets Riddare

Såg för ett tag sedan "The Dark Knight", eller som jag skulle översätta det "Mörkrets Riddare", dubbeltydligheten är mycket avsiktlig från både mig och skaparna av filmen. Filmens grund tema är frågan om vem som är en hjälte, kan verkligen en vigilant som Batman vara god? Och vad gör man när man ställs inför den verkliga onskan, jokern är ond, ond och ond till löjets nivå. Det är en fantastisk insatas av framlidne Heath Ledger men det är också ett element i filmen som stör mig en så galen person som är ett geini, igen Hannibal Lector räcker. Annars gör alla skådespelar bra i från sig utan att var fantastiska. Det moraliska dilemat som Bruce Wayne / Batman ställs inför är filmens kärna men det griper mig aldrig, det känns inte som han har något verkligt val alla broar är redan brända när filmen börjar. Så jag blir mest trött på hans välande. En huvudperson är själva staden, den extrema Gottham City, New York som är mer New York än den verkliga staden. Den är fortfarande skrämande effektiv som bakgrund, hyperrealistisk i den meningen att den överdriver det som ger känslan av en stad i fara, en farlig stad, mer verklig än mycket annat i filmen. Det finns några starka scener, några snygga repliker och några bilder som bränner sig fast, så det är en skikligt gjord film.

Men filmen irriterar mig, den är bra, men den irriterar mig det är något som är falskt i den, den är för sökt för genom tänkt och för aktuell med sina tankar om Eccelon/FRA, hur mycket övervakning tål friheten och godheten? Hur mycket av vårt eget ansvar kan vi lägga i andras händer, måste man dö innan man inser att man har ett eget ansvar? Filmen är sevärd, men inte riktig bra, inte lika uppfriskadande som den förra. Det bästa i filmen, känslan får man redan av trailen, som jag linka rubriken till. Om man inte kan få nog av den, gå och se filmen.

måndag 15 september 2008

Saving private Yang? Purple Sunset

Det här är en kinesisk film från 2001 som på många sätt får mig att tänka på Saving private Ryan. Namnet är visst lite flytande det är bäst att kolla på länken vad ni vill kalla den. Norman Davies i sin bok Europe at War 1939-1945: No Simple Victory, börjar tala om en framtida Saving private Ryan som skulle kunna utspelas under Kinas krig, det här är den. Det här är lika lite som Saving private Ryan en antikrigsfilm, den och den mycket bättre sovjetiska "Gå och se" är prokrigsfilmer trots att de visar delar av hur jävligt krig kan vara. Men de stöder alla tre tanken på att krig och att våld ibland är det enda svaret. När fienden är allt för ond, allt för grym och allt för förledd finns inget svar utom våld, så därför var våra fäder och farfäder tvugna att slakat tyskar och japaner. Alla tre slutar i en våldslösning och Saving private Ryan är den som är mest lik en 50-tals krigsfilm med herioiska reguljära trupper. Insikten att krig är ett helvete gör en inte automatiskt till pacifist, vilket general Sherman är ett bevis för, han sa att "War is Hell" och fortsatte slåss.

Den här filmens porträtt av vuxna japaner är inte snällt, men när man berör vad som händer runt japanska arméens biologiska forsknig i Kina kan man inte vara så snäll. Lika lite som man kan förlåta tyska arméen vad den gjorde i Vitryssland vilket är vad "Gå och se" handalr om. Båda handlar alls på ett plan om hur det är att vara okuperad och vad motstånd handlar om. Det är inte det heroiska som vinner krig utan det sega aldrig slutande motstånde. Både tyskar och japaner kan var heroiska och slåss men de kan inte få vinna. Vi måste alla göra allt för att stoppa dem, hindra världserövringen oavsett vad det kostar. Och det kostar mycket blod. Men utan dessa offer skulle vi inte kunna leva, bokstavligen inte leva. Det är väldigt heroiskt, väldigt mycket historiens vingslag men det är det på ett bra sätt. Det är mycke i den kinesisk film som inte sägs och på den DVD jag har finns inga kommentarer och inget extra matrial. Det är mycket som kan förvirra den som inte vet så mycket om det största pansarkriget i Asiens historia. Ryssarna anföll den japanska armén i Manchuriet med fler stridsvagnar än vad tyskarna hade haft 1941 och bättre stridsvagnar än vad japanerna kunde drömma om. Det var ett krig där teknik stäldes mot ära och äran dog i massor. Japan hade inte följt med i den tekniska utvecklingen i Europa under de senast sex åren och var nu så underlägsen i landkrig så det var löjligt om det inte varit så grymt. Men innan dess hade Japan förvandlat norra Kina till en slavstat, där kinesernas liv inte var värd något och landet skulle överlämnas till japanska nybyggare. Som förberedelse till massutrotning och krig började de experimentera på människor med gifter och sjukdomar. Om man tittar noggrant så får man se slutresultatet av experimenten i filmen. Det är från detta grymma land som vår naiva hjälte kommer och där han har vandrat runt och lyckats överleva, så han är en kan överleva det mesta. Och resten tycker jag ni ser för er själva, för det är en bra film och ju mindre man vet av handlingen ju bättre.

Förutom titeln finns en till uppebara fel översättning, jag misstänker att de sex miljoner mördade perser som omnämns ska vara judar. Men en poäng i filmen är problemet att förstå varandra när man, som de tre huvudpersonerna inte har ett gemensamt språk. Men trots detta är det här också en film om vänskap och ett slags kärlek eller i alla fall respekt.


Jag har läst folk som tycker stridsscenerna är dåligt gjorda. Jag finner bara några lite irriterad låg tekniska trickningar som inte riktig fungerar, i flygstriderna kan man se hur man klippt in planen från någon annan film o. Själv det inledande pansaranfallet med rader med T34/85 är riktigt snyggt och knappast annat en massa reservstridsvagnar ur kinesiska arméen som körs på riktigt. Det finns ett par panasarskyttefordorn som verkar lite fel men jag bryr mig inte för en gångs skull.

Från Wikipedian

Offensiven i Manchuriet (1945)

Som överenskommet med de västallierade så förklarade Sovjetunionen krig mot Japan tre månader efter Tysklands kapitulation. Den 9 augusti 1945 genomfördes den sista sovjetiska offensiven i kriget och Röda armén ockuperade utan problem hela Manchuriet. Denna offensiv är känd som en utav de mest lyckade markoffensiverna och användes som skolboksexempel runt om i världen för officersutbildningar.








tisdag 9 september 2008

Folks ålder, förr.

Eller "Man kan inte bli äldre nu för tiden."
Har börjat titta på tredje upplagan av Massimo LiviBacci "A concise history of World Population". Det var ett tag sedan jag läste den första upplagan. Dels har det hänt lite med världens befolkning sedan 80-talet och dels har det hänt lite med teorin om demografi. Men den sa jag kom att tänka på är något som inte ändrat sig. Intressant nog verkar det inte som om man kan uppnå en högre livslängd nu för tiden än vad man kunde upp nå under stenåldern. Det är tänkbart att man har större möjlighet att bli 128 eller så, vilket verkar vara max för oss människor. Men man kan fortfarande inte bli äldre än så. Och de få, väldigt få som blir så gamla är inte alls så beroende av sjukvård och sådant. De är helt enkelt kärnfriska så bortsett från olyckor så behöver de inte sjukvård. Så inget hindrade dem från att bli 120 för tiotusen år sedan. Det här på minner mig om problemet med medellivslängden, att nästa ingen lever exakt så länge, de flesta där före eller efter den tiden. Om vi har en katastrofal livslängd på 27.9 år, som Frankrike beräknats ha haft 1750, så betyder det vanligen att mängder av barn dör men också att de som överlever barnaåren kan bli gamla, kanske riktigt gamla som t.ex. Voltaire. Och om man som vi här i Sverige har en livslängd på runt 80 så betyder det inte att de som lever till 80 har en god möjlighet att bli 110, det betyder bara att väldigt få av våra barn dör och att vi kan rädda folk som blir akutsjuka eller skadade inte alls att folk lever så väldigt länge efter 80. Så därför är det inte alls oväntat att vissa gamla greker blev 80 eller 90 och var aktiva in i det sista, alla som var veka hade dött innan. Folk kunde bli gamla och folk blev gamla, bara inte alla som i dag. En låg medellivslängd betyder bara att det är svårt att bli gamla inte omöjligt. Och efter som de flesta dör som barn kan den som blivit tjugo räkna med att få leva ett bra tag till, troligen till över femtio. Och den som hunnit bli femtio och är oddsen för sig att bli över sjuttio och så vidare.

Så snälla slut blanda ihop saker och ting, medellivslängd är inte det samma som livslängd, det är ett snittvärde inte en prognos.

Enligt vissa beräkningar har det fram till och med år 2000 fötts 82 miljarder människor. Så trotts allt är vi som lever bara en bråkdel av alla människor, även om vi inte tänker på alla de som ännu inte fötts. Något att tänka på.

måndag 8 september 2008

300 Lakoniska typer

Har tvingats tänka på Frank Millers 300. Både filmen och serien. Har tvingats tänka igenom på vad jag tycker om dem. Min första tank var att de båda är väldigt snygga. Och sedan att några av replikerna är helt äkta lakoniska. Det finns en tendens att de goda är vackra och de onda ful, med möjligt undantag för persernas storkonung. I detaljerna är den lustig felaktigheter av olika slag, från stridsnoshörningar, de skulle gärna slåss men troligen med alla, till läderkallingar på spartanerna, kan förstå det som ett utslag av censur, troligen självcensur, men inget av detta är viktigt. Sparta var en Polis(statsstat) som det är svårt att säga något om, det finns igen text som beskriver staten innefrån och det verkar som man ansåg det korrekt att lura utlänningar med överdrivna historier. Men det var, kan man säkert säga, en stat byggd på tvångsarbete och ofrihet, för alla. Inga fria val, i princip för någon, heloten slavad och spartaiden krigade medan kvinnorna födde fler barn. Så som försvarare av frihet måste man förstå att det inte är vår frihet man ville försvara utan statens frihet att förtrycka sina invånare , lite som sydstaterna i amerikanska inbördeskriget som sade sig slåss för frihet för delstaterna. Friheten att hålla slavar. Filmen handlar mycket mer om nutid än dåtid, naturligt nog. Men vad den säger om nutid är inte heller något jag tycker om. Det känns som ett försvar för kriget i Irak och är ett försvar för kriget mot terror, även om serien är från tiden innan. Den är så vacker och så snyggt gjord att jag börja tänka på "Viljas triumf", en vacker och välgjord propagandafilm. Hitlers favoritskulpturer ser ut som avbildningar av de datagenererade spartanerna, med så vältränade kroppar att det inte är fysiskt möjligt, bättre en den verkliga kroppen antingen i pixlar eller marmor. 300 här är inte lika enkel i sin grund, som 30-talets film eller skulptur, men jag känner ändå att den är propaganda för något som jag inte håller med om.

Trots allt, jag tycker om filmen, som film och mer än jag tycker om serien. Franks saker är ofta intressant men inte riktigt mästerverk, de blir bättre som film, detta gäller även "Sin City".
Greppet att låta nästan hela filmen vara den överlevandes berättelse och inte någon objektiv "verklighet", är intressant men sökt. Jag tycker inte det ger något, men jag vet många som tycker om det. Men som helhet känner jag en unken doft, de andas förakt för svaghet, bakom all skönhet och stora ord.

torsdag 15 maj 2008

folkbiblioteken om fem år?

Vad tror jag om framtiden?

Tekniken kommer att omfatta allt, tekniken kommer att ändra mindre än vad man tror. Inom fem år kommer lagring av text och komprimerad musik att vara praktisk taget gratis, all världens musik eller texter lagrade på en enhet som man kan bära med sig. Lagring kommer inte att vara av intresse, tillgång är allt. Vad man får göra med dem, hur svårt det är att komma åt dem och möjligen vad som är lagligt. För kortför att lösa upphovsrättens problem, för kort för att ändra något i grunden, men tillräckligt långt för att kräva beslut, även för biblioteken. Vad är utlåning i en tid av gratis kopiering? Wikipedia kan vara den källa alla använder till allt, mobilen det läsinstrument som man alltid har med sig.

Vad är ett bibliotek, vad är det som gör något till ett bibliotek? En samling böcker? Böcker kommer alltid att ha sitt värde men kommer de att vara central? Böcker kommer att vara enklare att läsa, lättare att kontrollera äktheten, vem som är den verkliga avsändaren och de är också trevligare att läsa, ännu så länge. Men andra sätt att läsa texter kommer att växa. Inlästa böcker, böcker på elektroniska läsare, böcker i mobiler. Det är vad som kommer att växa. Andra elektroniska media som musik, film, konst kanske till och med Web 2.0 kommer att finnas tillgängligt över allt och alltid. Så att bara ge tillgång till media är inte svaret på vad ett bibliotek ska göra. Ett enda exakt svar är inte möjliga att ge ännu, frågor är vad vi måste ställa. Öppenhet, nyfikenhet och beredskap att tänka om, krävas för att komma fram till svaret. Vi måste vara beredda att sluta med det som inte fungera utan att göra oss av med det som är viktigt. Det är inte bra att bara bränna det som just nu känns gammalt, för vem vet vad som behövs om fem år, för att inte tala om femhundra. Men det är inte heller möjligt att lägga kraft på det som inte fungerar.


Vad är det som gör ett folkbibliotek?

Det finns två sidor av alla bibliotek. Dels är det ett informationscentrum, en plats för att bevara och söka information. Och dels en social plats, ett ställe att träffas och umgås. Båda är grundläggande funktioner. På nätet är det ny musik och nya filmer, helt enkelt det som alla är intresserad av. Men det är svårt att hitta det som är gammalt, saker äldre än tio år är ovanliga. Det som är elektroniskt lagrat måste hela tiden aktivt flyttas, för att kunna läsas. Böcker är som bevarandemedel mycket bättre, jag har läst texter från får tiden innan vår tideräkning. Folkbiblioteken kan hjälpa folk, på ett sätt eller annat är vi alla handikappade och behöver hjälp att tänka. Ingen kan allt om allting, ibland behöver man någon som kan hjälpa hitta kunskap och bedöma vad man hittat. Om det är vad man verkligen behöver, om det är sant och allt annat man vill vet om informationen innan man kan använda den som kunskap. Så en sak som biblioteket ska vara bra på är information sökning, informationsbevaring och informationsurval. Men därtill måste biblioteket vara en mötesplats för allmänheten, för alla. Alla behöver ett ställe där man bara kan träffas, och för många är det biblioteket. Så biblioteket måste också vara en plats där man kan prata och träffa folk. Dessutom finns det delar av biblioteket som man skulle kunna lägga på nätet. En möjlighet är läsecirklar där man får sin bok hemsända som en e-bok eller ett färdigt urval av "veckans media-paket från biblioteket". Möjligheterna kommer att vara många, liksom risken att man går fel. Allt man kommer fram till kommer inte att fungera eller vara bra. Men man måste våga experimentera för att hitta vad som är bra.


Bibliotek

Folkbiblioteket måste vara båda en plats och en idé. Om man tar bort det ena så försvinner grunden för biblioteket, det måste bestå av både och. Information, möten och en fysisk plats är det vi ska bygga vårt bibliotek av. Ett bibliotek för alla, för allmänhet, där man kan träffa både idéer och människor. En mötsplats, det är vad jag hoppas biblioteket förblir även om fem år


Lennart

Bibliotekerie, historiker och tekniknörd.


onsdag 7 maj 2008

Finskakriget

Det var något ruttet i den svenska staten, Sverige var genom ruttet. Ja jag tänker inte på just nu utan 1808. Hur kunde Sverige förlora det finskakriget? Det är svårare fråga än vad man kan tro. Sanning att säga har Sverige betydligt bättre läge mot Ryssland än vad man kan tro. Logistiskt är den ryska situationen dålig redan från start och blir allt värre ju längre de rycker in i riket. På grund av att de är i krig med England, förutom med Sverige, så kan de fullständigt glömma sjövägen. De kan bara använda en lite fraktion av sin armé medan både Sverige och England skulle kunna sätta in stora styrkor för att landstiga var som helst. Generalen Moore med sina elitstyrkor är beredd att hjälpa den svenska armén. Allt svenska armén behöver göra är att hålla ett av världens starkaste sjöfästningar och undvika att förlora. Så vad är det som går fel? Jag vet inte ska tänka på det, men det är något som är systematiskt fel. Till exempel att inte andra mannen på Sveaborg inte arresterad komendanten när han började förhandla om kapitulation. Att hänga honom, vilket inte vore otänkbart för en engelsk sjöfästning i samma läge, kanske skulle vara för hårt. Men naturligtvis ska han avsättas och hållas inlåst tills avlösning kommer, men det verka inte en gång varit tänkbart för 1808-års män. Jag vill ha lite kommentarer om det här så att jag kan komma vidare i mitt tänkande.

Har hittat två kul bloggar dels militaryphilosopher som handlar mest om historia och dels ponatowskislegion som är mer om tennsoldater och sådant.

onsdag 16 april 2008

Läst och sett

Filmen "What we lost in the Fire" som jag såg var bra men inte kanske vad jag verkligen ville se. Den kändes mycket som en europeisk film. Mycket känslor och mycket bra skådespeleri, och folk som får var fula, alla utom Halle Berry. Bra film men det känns som man sett den förut, bara för att den tar upp teman och känslor som man sett förr. Den sänder brutna tidslinjen är inte alls något som ger mig något, det kräver bara att man inser att filmen inte är berättad i tidsföljd och att man kan komma ihåg ploten. Bra men inte fantastisk, på minner mig på fler sätt om "The Queen". Båda är filmer som bygger på fantastiska skådespelare, men som inte berör mig på djupet. Även, och här kanske jag förvånar, "The Queen" känns som det ligger närmare mitt liv. Just det sättet att reagera och inte vissa känslor är något som påminner mig om mina föräldrar. De är som drottningen också uppväxta under världskriget, och visar inte sin känslor i onödan.

Jag just läst färdig en bok av Ken MacLeod som har kommit i pocket, "Execution Channel". Det är lite fråga om vilken gren den tillhör. Ken har ju skrivit rätt mycket Space Opera, men det är är en thriller, kanske en framtidsthriller, men i så fall en som är "20 Minutes Into the Future" som det sas om Max Headroom. Underrubriken "The war on terror is over... Terror won." är inte helt sant men ger stämningen. Boken är sf, men jag tänker inte berätta varför, läs själva. Det är en riktig bra bok men mycket av stämningen av en rapport från "kriget mot terrorismen" och vad som gått fel. Jag kan inte annat en tycka om den här boken och inte bara för att jag tycker att Ken är en trevlig person. Den ger mycket av vad som är fel och kan gå fel i Storbritannien. För den som vill ha mer av samma stämning kan jag rekommendera "The Boys" en mycket arg serie om superhjältar, men som på många sätt är på samman våglängd som Kens bok. Serien är verkligen inte snäll mot superhjältar eller USA och indirekt inte heller mot "kriget". (En mer direkt kommentar är DMZ, som har flyttat Bagdad till New York City)

Har just nu två Anima tv-serier som jag ska ta mig tid att se, "Death Note" och "Gungrave". Den första är ju just nu något av det mest omtalade inom grenen. Och verkar kunna utlösa en moralisk panik, finns redan tecken på det i Kina. Återkommer när jag sett lite mer.

tisdag 15 april 2008

Lärandet

En framtida utbildning utan hus, utan bibliotek och utan skola? En helt virtuell utbildning med en eget expertsystem som fungerar som lärare, bibliotekarie och ett slags Jeeves? Vi har ännu inte riktigt den nivån av AI men det kan inte dröja allt för lång tid. Om alla har sin egen fungerande Digitalaassistent är det då en lärare man har eller en betjänt? Kommer det ens att vara en bra fråga? Och vad ska lärare och bibliotekarie göra, rutin jobben kommer knappast att behövs. Och om vi ska döma av allt som händer kommer man bara att dra in tjänster tills nästan ingen håller på med verkligt informationsarbete. Det finns ett mervärde i att ha riktiga mänskor som kan reagera och informera, men kommer vi att ge oss råd att ha det?

Böcker är svårare att manipulera, lättare att tro på men är detta viktigt? Om man har tillräckliga skydd mot desinformation och säkra källor kanske man kan klara av det, jag är lite tveksam men. Att ljuga är en mycket vanlig funktion i alla utbildningar, det har ibland sagts att undervisning av barn är att ljuga för barn. Detta är inte så dramatiskt som det låter, hela sanningen om hur vetenskap eller historia fungerar är inget man enkelt kan lära ut till barn. Och att inte berätta hela sanningen är en lögn, det kan till och med vara en mycket effektiv lögn. Nationalism och ideal gör det också enklare att ljuga, det är känns nödvändigt. Det tog mig själv år att börja reparera de lögner som i bästa väl vilja gavs mig i grundskolan, om hur Sverige är och fungerar. Skolhistorien är en lögn som kan fungera för de flesta, men inte om man ska kunna forska.

Framtidens undervisning kommer att mer att handla om nätet, AI-lärare och simuleringa eller om man så vill spel. Att läras sig saker genom spel, genom samarbete över nätet, kommer detta att verkligt bli början på ett livslångt lärande? Ja, inte kan jag ge något svar, men som allt annat nytt så har det minst två sidor, de kan både ge mer kunskap och frihet eller i en kinesisk variant bli ett förtryck 2.0, din egen personliga censur. Ska tänka mer på det här och skriva lite mer, men inte just nu.

torsdag 3 april 2008

fredag 14 mars 2008

Humanismen och politiken runt 1500

Fyra politiska tankar runt år 1500

Jag har börjat tänka på några politiska debattörer som var verksamma runt 1500. Jag har kommit på fyra viktiga som mer eller mindre kände varandra, åtminstone tre av dem kände varandra personligen eller genom brev, det är de tre som bor i norr. De ajg tänker på är flamländaren Erasmus, tysken Luther , italienaren Machiavalli och engelsmannen Moore. Jag vet vad Moore och Machiavalli skrev, så varför vet jag nästan inget om Luthers teori om statsmakten och bokstavligen inget om Erasmus, innan jag börajd tänka på den här bloggen? Kollade att Erasmus av Rotterdam skrev en furstespegel som gavs ut samma år som Thomas Moores Utopia, 1515. Verkar ha varit en mer traditionell bok en Machiavallis men det är allt jag vet, förutom att den skrevs riktad till den blivande kejsaren Karl V. Innan dess skrev han en satri ”lovtal till dumheten” Stultitiae Laus. Och han skrev den helt nära Moore, under ett besök på Moores gods i England. Den grekiska titeln, Morias Enkomion(kan inte använda riktiga bokstäver), kan visst översättas som "In praise of More", vilket var ett avsiktligt skämt. Boken ska vara en drift med vad som är fel i Kyrkan. Undra hur den hänger ihop med Utopia?

Thomas är ju samtida med Nicclò, det skiljer mindre än tio år i ålder och de dör inom åtta år. Sent 1400-tal och början av 1500-talet är en intressant period men knappast en tid man vill leva i, efter som risken att dö för tidigt är stor. Har just läst två böcker om krigen under den här perioden.* När Niccolò Machiavellis är elva står den ottomanska armén i södra Italien och inget tycks kunna hindra den från att nå Rom. (Sultanens död är vad som räddar den heliga staden.) När han dör har Frankrike och Spanien slagits med varandra som galningar i Italien sedan 1494. Det är inte underligt om han som florentinare och teoretisk italienare vill förstå sig på makten och krigets mekanismer. Italien som idé är kanske tvåhundra år gamla vid hans tid, Dante och hans samtid har börjat tänka på det, men det ska ju dröja mer än trehundra år innan den blir verklighet. Thomas Moore föds in i ett land och en klass som påverkats av ett inbördeskrig som på gått i två generationer och slutat med bägge sidors utplånade, det är inte underligt att han är intresserad av stabilitet, förutsägbarhet och trygghet. England är som land och minst 400 år gammalt då, det finns en diskution om hur kung Knuts erövring av England i börja av 1000-talet på verkade den engelska självbilden och sedan har vi ju 1066 men det är ingen tvekan om att England finns som begrepp och nation långt för Tudors tar makten. Moores intresse är snarast att dölja hur makten fungerar. att få samhället att glömma hur kungar skapas och där med nå stabilitet. Englands krig är, för utom ett par uppror, utrikes. Det är erövringen av Irland, som inte går så bra just då, krig med skottar och fransmän helst förda i Skottland och Frankrike. krig är inte något som drabbar England utan något som England kan drabba andra med. Det man måste frukta är inbördeskrig, vilket upproren är bevis för. Det Burgundiska riket ärvs under Erasmus livstid av den Habsburg släkten, den innan regerade släktens sista manliga överhuvud dör på slagfältet i strid men en schweizisk armé. Efter några mer förverkligar ärver Karl, den som Erasmus skriver sin furstespegel för, det burgundiska arvet, Det tyska riket med Habsburgarnas arvländer, Österrike. Och Spanien med sitt snabbt växande välde i den nya värden. Enandet av så mycket av kristenheten väcker hos Luther, och många andra, hoppet om ett korståg som en gång för alla ska göra slut på det osmanska riket, istället går allt åt skogen. Det ungerska riket som skyddat Tyskland från turken går under 1526 och Wien belägras 1529 av hela den fruktade turkisk muslimska hären. Både Erasmus och Luther vill ha en kristen enhet och en fungerande civil makt som kan skydda folket mot lokal tyranner och utländsk erövring. Och båda vill ha en ren Kyrka som bygger på tron, men de är mycket olika i hur långt de vill gå för att rensa Kyrkan. Den ena förblir katolik, även om han ibland försöker komma fram till en kompromiss mellan katolikerna och protestanterna. Och Luther grundar en egen kyrka efter som han anser att renhet, tron är viktigare än allt, viktigare än enheten, viktigare en makten.

Två slutsatser av detta kan jag se dels att för alla tre i norr är tillslut religonen viktigar än politiken. Machiavalli verkar inte tänkt lika djupt på den saken, han är fortfarande ”medeltida” i sin religion, det finns bara än väg till frälsning, en kyrka. Det andra är att alla är påverkade av sin historia, sina liv och ursprung, vilket inte är oväntat men intressant efter som de ju mer eller mindre känner varandra och påverkas av sin tids diskutioner och moden, men ändå är det lokal, det när, viktigare än den gemensam diskutionen.

Det är intressant, intressant men svårt, att försöka tänka historia rättvänt, alltså utan att titta i facit, utan att bry sig om vad som hände sedan.

*Dels Galleons and Galleys (Cassell History of Warfare) by John Francis Guilmartin
och dels The Renaissance at War (Cassell History of Warfare) by Thomas Arnold
Den första är riktig bra, nästa lika bra som hans klassiker ”Galley and gundpower”

Copyright (c) Lennart Jansson.
Permission is granted to copy, distribute and/or modify this document
under the terms of the GNU Free Documentation License

fredag 22 februari 2008

Polykroma Statyer

Hur målade man sina statyrer i antiken?
Vad man vanligen gjorde sina statyer och bildreliefer av var terracott, marmor, brons och guld-elfenben. Av dessa målades vad man vet inte bronserna eller guld-elfenbenena, som redan på den tiden ansågs sköna i sig själva. De kan ha förekommit att man kläder på dem och försög dem med olika delar i annat matrial som ädesltenar till ögon. Däremot verkar det ha varit vanligt att måla terracota och marmor. Om detta berodde på matrial, form eller placering kan vara svårt att säga, men efter som effekten man var ute efter var att göra så levande statyer som möjligt var färg ett naturligt val.

Hur sofistikerad var målningen? Vi vet från andra källor, skriftliga och bevarade målningar, att konstnärerna var tekniskt drivna och visste vad de gjorde i form, färg och perspektiv. Det finns bevarade bilder från flera platser, inte bara Pompeiji. Troligen visste man väldigt mycket vad man kunde göra med hjälp både av skuggning och utformning av själva underlaget. Så mycket hänger på vad man vill uppnå. Om man vill få något att se levande ut hjälper skugning och nyanser till i hög grad. Och vi vet att man ofta berömde statyrer för att de såg ut som levande människor. Så jag tror nog att man kunde och ofta använde dessa tekniker.

http://en.wikipedia.org/wiki/Polychrome
http://en.wikipedia.org/wiki/Art_in_ancient_Greece

Bild på rekonstruktion
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/b/bd/NAMABG-Aphaia_Trojan_Archer_3.JPG
http://www.stiftung-archaeologie.de/

fredag 15 februari 2008

Ord och dess användning

Fascism och SverigeDemokraterna
George Orwell was moved to write:
"It would seem that, as used, the word ‘Fascism’ is almost entirely meaningless. In conversation, of course, it is used even more wildly than in print. I have heard it applied to farmers, shopkeepers, Social Credit, corporal punishment, fox hunting, bullfighting, the 1922 Committee, the 1941 Committee, Kipling, Gandhi, Chiang Kai-Shek, homosexuality, Priestley's broadcasts, Youth Hostels, astrology, women, dogs and I do not know what else"

"Olika forskare framhåller olika karaktäristiska egenskaper hos fascismen, men vanligt förekommande är nationalism, starka auktoriteter och totalitära system, militarism, antiintellektualism, antikommunism, kollektivism, korporativism, populism och motstånd mot ekonomisk och politisk liberalism." wikipedian

Vilka av dessa saker uppfyller SD inte? De är nationalistiska, antiintellektuella, antikommunistiska och populistiska och mot liberalism i bägge betydelserna. Så militarismen, korporativismen och det auktoritära totalitära systemet är vad som måste undersökas. Jag anser att de är tillräckligt militäriska för att kunna kallas militärsidiska och att de betonar korporativa lösningar på problem inom nationen så allt handlar om det är intresserad av fürrerpricipen eller inte. Det är svårt och grundläggande. Ett parti som inte är auktoritärt och som inte vill upphäva demokratin kan det kallas fascistisk på riktig. Demokratiska fascister verka lite självmotsägande, nästa i nivå med anarko-fascister vilket är läget som uppstår när alla är ledar i sitt eget fascistparti.

Rasism är för mig antingen ett mycket allmänt begrepp eller helt oanvändbart. Helt enkelt efter som jag inte anser att det finns några nu levande raser förutom Homo sapiens sapiens så att man bara kan rikta den mot antingen ut döda som neandertaler och florencis eller fiktiva som dvärgar (vilket i och för sig är helt naturligt). Så Sagan om Ringen filmerna är rasistiska men knappast nazisterna, de angrepp kulturer och socialgrupper inom raser. Att kalla dem rasister är på ett sätt att gå med på deras egna villkor.

Så Fascism är partier som bygger på fürrer-principen och helst är höger radikala. Så i Sverige har aldrig något av de fyra eller fem (beroende på om vi talar om tiden innan de frisinnad och liberalerna bilda folkpartiet) demokratiska partierna inte kalla fascistiska. Det verkar lite fånigt att kalla kommunisterna för det även om demokratiskcentralism är en variant av fürrerpricipen. Så i nyare tid är ND och SD som är kandidater. Och allt annat är så litet att man knappast bör bry sig om det, vad 100 dårar säger är inte så intressant. ND var aldrig så organiserat att man kunde se dem som fascister men SD? Jag finner dem åtminstonde vara dåliga demokrater och allt för organiserad för att låta dem slippa undra med lite löst skrivna programpunkter.

måndag 11 februari 2008

Star wreck

Har äntligen kommit mig för att se filmen Star Wreck. Kul men... kanske måste man kunna finska för att ha riktigt kul eller så är det bara att den är så grabbig. Bitvis fann jag den mera spännande än kul. Parodien på Star Treck är ju inte så avancerad och den andra serien man parodiera är inte heller så djup, allt man behöver vet om dem kan man få i ett par tre avsnitt. Men har man inte sett något av dem måste filmen vara näst intill obegriplig. Töntfaktorn är hög men det beror ju i hög grad på att källorna är töntiga. Jag har sett mycket Star Treak och njutit av den men inte är den alltid så tankvärd och bra, flera av lång filmerna är inte bra. Och första säsongen av Next Generation är riktig dålig, med möjligen något undantag. Så för alla som tycker att Star Treck är den bästa tv-serie som gjorts, titta inte på den här filmen. För oss övriga är det klart underhållande om än kanske lite för lång. Den finns på köp DVD och för nedladdning. Det påstås att det ska vara nya specialeffekter i DVD-versionen, jag vet inte har bara sett den på DVD.
Kolla gärna på annan finsk humor, om jultomten:
http://www.youtube.com/watch?v=8JIz7I5yzwQ&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=_Z4OvK3Vn44

Såg också den Sydkoreans filmen D-War, som kom 2007. Skriven och regiserad av Shim Hyung-rae. Den var inte bra. Mycket Koreans men med amerikanska skådespelare som inte gjorde något större intryck på mig. Allt som hände i den var rätt fånigt, utom det som var riktigt fånig. Om ni har ett val, titta inte på den, trots att den är full med österländska drakar och har några snygga stridsscener, innan allt flyttar sig till dagens Los Angels och riktig går ner sig. Lite mer pengar på dialogen och berättelsen och lite mindre på specialeffekter hade varit bättre. Men frågan är om man kunnat rädda den? Och i så fall, varför inte göra en bra film i stället?

"Dragon Wars is generally regarded as one of the worst films ever made." http://en.wikipedia.org/wiki/D-War

söndag 27 januari 2008

Födelsdag

Det torde var riskfritt att bjuda in alla som läser det här till min födelsedag. Den kommer att firas samma dag jag fyller år. Det vill säga söndagen den tredje februari 2008 i mitt hem med start kl. 1500. Mängden semlor är begränsad, liksom antalet sittplatser men det brukar gå bra. Jag har funderat ett tag på vad jag önskar och här är en lista med motivationer. Jag räknar inte med att få allt eller en gång något av allt som står här ;)

Blade Runner: Ultimate Collector´s Edition
Alla tänkbara varianter av den filmen i en box, vill ha, men kommer jag någonsin att titta igenom alla varianter?

Rom andra boxen. Som tv-serie var box ett inte dålig, det är ju en historia som alla känner till. Eller hur, inga som tvekar om Octavianus titel som vuxen?

"Dagens väktare" (Släpps i Sverige den 31/1) En intressant skräck/vampyrfilm från Ryssland och del, "Nattens väktare" ett var ju riktig bra, vill se slutet.

Age of Brons, seriealbum i tre dela än så länge, om Troyas fall. Snygg och med rätt bronsålderskänsla för oss som har en arkeologisk idé om hur det såg ut i Ilion innan Akajerna bränd staden. Och vet ni inte vilka de var och vad som binder samman Ilion och Troja, så är det ert problem inte mitt.

Afro Samurai (Studio Gonzo) vansinnigt intressant anima med Samuel L Jackson som röst och därtill lär den vara bra.

The Umbrella Academy. Kul titel, ska vara en bra serie också.

Electronic Arts serien Battlefield, speciellt det senaste spelet. Har spelat mycket lite av den typen av spel ock skulle vilja pröva på.

The Orange Box (Pc-spelen) Massor med dataspel, som jag inte spelat och inte tittat på, om jag får tid skulle jag vilja försöka.

Musik, överraska mig, jag tycker om mycket, står ut med nästa allt utom svensk dansbandsmusik, som gör mig fysiskt illa månde. Jag hänger inte riktig med i vad som är nytt och bra så allt är välkommet.

Sedan finns det mer som jag vill ha, "Star Wars" och "Axies and Allieds" samlarminiatyrer. Rätt så mycket GW figurer, sällskapsspel och krigspel.

Copyright (c) Lennart Jansson.
Permission is granted to copy, distribute and/or modify this document
under the terms of the GNU Free Documentation License

måndag 21 januari 2008

Figurer

Sa något för länge sedan om miniatyrer, så här är en lista över vad jag tycker om.

Favoriter i 28mm:
Perrys, Pulp, Coppelstone, Crusader.

Pulp är perfekta för rollspel under första halva av 1900-talet, pulp-novels etc.
http://www.pulpfigures.com/
Har ännu inte tagit mig tid att måla mina japanska trupper, men även halvklara är de snygga.

Perrys är snygga, historiska och ska börja med plast i mars, ACW verka intressanta bland annat för vilda västern.
http://www.perry-miniatures.com/
Har inte så mycket av dem, speciellt deras ryttare känns väldigt dyra. Men om ajg får gått om pengar och tid skulle jag vilja bygga upp en turkisk eller armenisk 1000-tals armé från deras korsfarar och fiender.

Coppelstone gör vilda saker från figurer som fungera med Pulp via andra historiska till 2000AD liknade saker.
http://www.copplestonecastings.co.uk/
Har mongoler, mängder med mongoler från invasionen av Sovjet Unionen på 1920-talet- Lång, komplex historia i samband med inbördes krig i Ryssland, Kina och Mongoliet. Som gav alla stormakter anledning att gripa in. Finns ett intressant serie om det "Corto Maltese en Sibérie" av Hugo Pratt. http://www.cortomaltese.com/

Crusader gör vikingar och fiender.
http://www.crusaderminiatures.com/
Som ägar till några hundra målade vikingar så är de viktiga. Speciellt om någon ville måla mer fiender.

En sak jag funderat på är Prins August, deras gamla 25mm figurer var ju inte världens bästa men det var kul att gjuta själva. Och nu har de romare och galler som ser riktig snygga ut, på bild. Har redan ett antal galler, skulle kanske skaffa mig några jga kan gjuta själv?
http://www.princeaugust.ie/

Nästa av snitt:
Min Födelsedag och vad jag önskar. Finns ju några idéer här.

måndag 7 januari 2008

Spanska Inbördeskriget

Granads inbördeskrigsserie på DVD. Blir man inte deppig av att se och läsa om ett så grymt krig som det Spanska? Nej, och det bero på att jag inte tror på Gud. Om jag trodde på någon som skapat allt detta elände och hitta på den grymma handling, då skulle jag må illa. Nu är det bara människor som är grymma mot varandra, vilket är fel men knappast någon nyhet. Det är rätt otroligt vilket hat som fanns i Spanien mellan vänstern och höger, hur båda sidor var övertygade om att den andra ville förstöra allt av värde. Detta måste vara grundförklaringen till att man kan slåss så länge och så hårt och ta emot så mycket farligen hjälp utifrån. Den politiska kostnaden för att få hjälp från Tyskland eller Sovjetunionen är hur hög som heslt, och inte värd sitt pris om man skulle sätta Spanien och dess framtid främst. Bara om man tar med fruktan och hat blir kriget begripligt.

söndag 6 januari 2008

Arn hjälpe

Gick i väg och såg Arn. Hade hoppas på en actionfilm med ett antal roliga historiska felaktigheter. Något i stil med "Kingdom of Heaven", men det är den inte alls. Filmen känns som den var regisserad av Ingmar Bergman, och då menar jag som död. Den är långtråkig, dåligt klipp och nästa helt utan nerv. Men med många och långa naturbilder, lite som "Sommaren med Monika" på medeltiden med ultravåld. Och den är exakt lika dålig som det låter. Ingmar kunde göra våldsfilmer "Jungfrukällan" är en bra film i den grenen. Men jag är tveksam om vad jag ska kalla "Arn", den är verken action och våld eller kärlek och natur, utan bara dålig. Den var så plågsam att se att jag var på gränsen att gå i från den. Och när slutet, lite oväntat, kom var det den bästa stunden i hela filmen. Se trailen den ger det mesta och man kan få behålla två timmar av sitt liv. När det gäller fel så är det lite onödigt att gå in på detaljer, det finns en och annan som kan var rätt, men i det stora hela är den ren fantasy inspirerad av svenskt 1100-tal. Folket som är med varken uppför sig, tänker eller talar på ett sätt som känns det minsta medeltida, vilket för övrigt är böckernas stora problem också. Så att klaga på beridna armborstskyttar, sköldar med heraldiska vapen och användningen av begreppet folkkungar, vilka alla är högst otroliga för 1100-talet känns bara fånigt. Det är i och för sig lite roande att se kung Arturs vapen, tre guld kronor över varandra på blå botten, föras av en svensk kung, men det tilldelades troligen inte Arthur för än under Edward IIIs tid. Så det får väl mer ses som en del av den annars helt saknade humorn i filmen. Teknisk är filmen inte alls så bra, såg ju den ryska filmen "Wolfhound" och de har använt sina pengar på ett mycket bättre sätt, och gjort en mycket bättre film. Det är som ni kanske förstått inte så svårt att göra en bättre film än den här, jag skulle klara av det och det med mindre än halva budgeten, jag lovar. Jag tycker mest synd om skådespelarna, delvis gäller de bevingad orden: "Man kan skriva så här men man kan inte säga det högt."

tisdag 1 januari 2008

Efterjulstanke

SF-bokhandeln och Engelska bokhandeln här i stan är skrämmande. Jag skulle om jag hade tid och pengar kunna köpa hur mycket som helst från dem. Måste tänka på att jag har begränsat med tid. Det finns ju mycket annat viktig att göra förutom att läsa och titta på DVD, som spela datorspel ;-)