tisdag 20 januari 2009

Cesear

Här läst på Adrian Goldsworthys biografi om Caesar från 2006. De tog ett tag att läsa. Det är en tjock bok, det är en tung bok men jag tycker också det är en bra bok. Den gav känslan att vara skriven av någon som vet vad han talar om. Han försöker begränsa sig till de verkliga källorna, de antika texterna arkeologin och vad som finns kvar. Så mycket av det man tror sig vet om Caesar är myter, och ändå på samma gång är han en av de få människor från antiken som vi vet mycket om. Den sena republikens Rom, vilket ställe en plats där allt verkar möjligt för den djärve. Allt tal om gammla traditioner som måste följas är bara nys, allt flyter alla regler går att ändra bara man har kontakter och kontanter. Marius och Sullas diktatur, bokstavliga sådan efter som de valts till diktator enligt alla regler, men ändå på sina legionärers spjutspetsar. Deras mycket olika regeringar ändra ändå allt ingen kan längre känna sig säker på makt och rikedom i Rom, allt är möjligt att förlora och vinna, allt från livet till allmakt. Adrian ger en verkligen bakgrunden till Caesars liv, den rätt begränsade krets som han kommer från och de personliga band han har till de andra aktörerna. Och den fara han levde i som tonåring född in i fel parti under Sullas blodsvälde. Han var en opportunist som verkligen vill bli den främsta av senatorer men knappast envåldshärskare. Enkelt uttryckt så var envåldsmakten ett resultat av hans misslyckande inte av hans seger. En seger inom systemet hade varit bättre men han vägrade låta sig besegras. Så när han inte kunde vinna enligt, de flytande och korrupta, reglerna bröt han sig helt enkelt ut ur spelet och tog makten med våld. Han var som sagt inte först, det som skilde honom var hans nåd och effektivitet. Och han blev lika hata för båda. Att benåda och förlåta sina fiender var på sätt och viss en ultimat förolämpning, "ni är inte värdiga mitt har". Och att göra systemet effektivt och gynna den stora massa av väljarna fick de bästa, det vill säga de rikaste och mäktigast, att frukta för något slags jämlikhet med folket. Ibland funderar jag på likheter med Obama. Skillnaderna är tydliga men båda utmanar det bästas styre och är folktalare och författare av rang. Och båda har stora skulder och svåra strukturer att rätta till samtidigt som de måste föra krig och hålla rätt på en ekonomisk stormakt som de är beroende av. Det går inte att dra det så långt men är kul att tänka sig Bush den yngre som en modern Cato den yngre. Cato hade nog ännu sämre väljarstöd än Bush att han lyckades bli val till olika poster handlade mer om kontakter och pengar. Kanske inte så skilt som jag först tyckte? Båda hävdar gamla goda värden, även om det är olika, footboll och gladiatorspel är inte exakt samma sak, så är det frågan om att värna det äkta, nationens vekliga grund. Och Kinas ledning är inte lika charmerande som Cleopatra men båda är beroende av goda förbindelser med världens starkaste militär makt. Och att låna ut pengar är ett sätt att binda folk till sig som båda känner till. Men strukturerna är mycket starkare och fastare i USA än i Rom och Secret Servics är nog bättre än Caesars spanska livtrupper, som till och med hemförlovats innan mordet. Så man kan hoppas på ett mindre blodigt slut på den nu tida historien? För övrigt verka det ha kommit en ny bok förra året, Julius Caesar by Philip Freeman "In my forthcoming biography, however, I strive neither to praise Caesar overmuch or bury him among the tyrants of history. Caesar was a complex man of incredible courage, ambition, honor, and vanity, as well as one of the greatest generals the world has ever known. But he was also a master politician, priest, lawyer, and poet, who among his many lesser-known accomplishments gave us the calendar we still use today.

Julius Caesar will follow the Roman leader from his childhood in the slums of Rome to his military victories throughout the Roman world and murder on the Ides of March. We will meet a host of characters who shaped his life, from his mother Aurelia to Marius, Sulla, Pompey, Cicero, and Cleopatra. Along the way we will explore the life and times of the late Roman Republic, from the slave rebellion of Spartacus and the luxurious world of Ptolemaic Egypt to Roman gladiators and chariot races." Låter intressant men vet inte mer om den, någon som hört något?

söndag 18 januari 2009

Tolkien

För ett tag sedan blev jag klar med boken "The Road to Middle-Earth" av Tom Shippey. Det är en delvis filologis studie av Tolkiens verk. Dels ser han Tolkiens verksamhet som en fortsättning av Jacob Grimm och den tyska språkhistoikernas arbeten. Men också som en av det "traumatized authors". De anglo-saxiska författare som försöker bearbeta 1900-talets trauma i olika fantasy fomer andra är Orwell, Vonnegut, Golding och A A Milne. När man får det påpekat för en så kan man se likheterna, den underliggande känslan hos folk som varit mycket nära döden. Känns riktig med att se Fantasy och fantastiska berättelser som ett sätt att bearbeta detta. Boken innehåller en massa mer och är riktig intressant att läsa, jag tycker jag har fått en hel del nytt att tänka på när det gäller profesor Tolkien. Hur viktig språkforsningen och ordsbetydels plus historia var för honom och hur mycket han hatade modern litteraturvetenskap. Men samtidigt hur modern han i själva verket var. Bara en sådan sak som att makt korruperar, att ringen driver en till ondska genom sin matk. Detta är ett modernt sett att se, det medeltida hade varit att ringen avslöjar ens inneboende ondska, man är antingen ond eller god men när man får makt avslöjas ens sanna natur som man kan hålla dold men inte förändra. Det är mer i den att tänka på så jag tycker den som kan få tag på den nya upplagan från 2003 bör läsa den, och som extra belöning få reda på vad Tolkien tykte om filmmanus och vad författaren tycker om filmerna.

Han nämner två till som
"traumatized authors vilka jag personligen är jag lite fundersama på, T.H. White och LeGuin. De passar inte in, de övriga är veterner från första halvans krig men White undvek andrvärldskriget genom att flytta till Irland och Leguin som fyller 80 först i oktober i år är för ung.