Tolkien

För ett tag sedan blev jag klar med boken "The Road to Middle-Earth" av Tom Shippey. Det är en delvis filologis studie av Tolkiens verk. Dels ser han Tolkiens verksamhet som en fortsättning av Jacob Grimm och den tyska språkhistoikernas arbeten. Men också som en av det "traumatized authors". De anglo-saxiska författare som försöker bearbeta 1900-talets trauma i olika fantasy fomer andra är Orwell, Vonnegut, Golding och A A Milne. När man får det påpekat för en så kan man se likheterna, den underliggande känslan hos folk som varit mycket nära döden. Känns riktig med att se Fantasy och fantastiska berättelser som ett sätt att bearbeta detta. Boken innehåller en massa mer och är riktig intressant att läsa, jag tycker jag har fått en hel del nytt att tänka på när det gäller profesor Tolkien. Hur viktig språkforsningen och ordsbetydels plus historia var för honom och hur mycket han hatade modern litteraturvetenskap. Men samtidigt hur modern han i själva verket var. Bara en sådan sak som att makt korruperar, att ringen driver en till ondska genom sin matk. Detta är ett modernt sett att se, det medeltida hade varit att ringen avslöjar ens inneboende ondska, man är antingen ond eller god men när man får makt avslöjas ens sanna natur som man kan hålla dold men inte förändra. Det är mer i den att tänka på så jag tycker den som kan få tag på den nya upplagan från 2003 bör läsa den, och som extra belöning få reda på vad Tolkien tykte om filmmanus och vad författaren tycker om filmerna.

Han nämner två till som "traumatized authors vilka jag personligen är jag lite fundersama på, T.H. White och LeGuin. De passar inte in, de övriga är veterner från första halvans krig men White undvek andrvärldskriget genom att flytta till Irland och Leguin som fyller 80 först i oktober i år är för ung.