tisdag 4 december 2007

Roten till det onda?

Har nu sett Dawkins tv-serie om religon "The Root of all Evil?". Det är en intressant serie, Dawkins är personligt chockad, personligt arg, personligt upprörd av att folk kan tro på GUD. Han är inte så väldigt bra på teologi och än sämre på de icke monoteistiska, de icke mosaiska religionerna, även de stora som buddhism och hinduism. Allt han har är lite gamla fördomar om dem och den romerska/grekiska plus nordiska. Vad som avsågs med religion i Athen, Rom och Birka är inte enkelt och med säkerhet inte samma sak som kyrkan tycker idag och inte det samma på de tre olika platserna. Magi, statsnytta och personlig fromhet i olika mixar var grunderna man arbetad med. I Rom var det under lång tid inte nödvändigt att tro på gudarna eller följa deras vilja, det viktiga var att man sågs dyrka dem och genomföra alla nödvändiga kulthandlingar inte vad man själv tänkte eller tyckte. I Athen varka man ha kunnat valt vilken del av religionen man vill hålla sig till och strunta i de andra. I Birka vet vi nästa inget om vad folk trodde, alla källor från texter till fynd är mycket svår att tolka, man kan inte en gång vara säker på att vi vet namnen på gudarna. Religion är inte något som är fast och enkelt, av gud givet. Det är en samhällelig konstruktion som uppfyller viktiga men med tid och plats föränderliga funktioner. Det är helt enkelt så att det knappast är meningsfullt att tala om en religion och med en kritik av den som sträcker sig över alla tider, det är lite som att kritisera alla statskikt i alla tider, kanske sant men poänglöst. Och det är inte heller vad Dawkins gör, oavsett vad han tror han gör, vad han gör är främst en kritik av kristendomen och dess tanke system. Och efter som modern judendom och islam inte är så väldigt skilda från kristendomen så får de också sitt. Men om andra religioner säger han inget vettigt, han har angripit New Age på ett liknade, och vettigt, sett. En sak han inte tar upp är att en icke existerande gud löser teodicéproblemet enkelt och snyggt. Men det har ju redan buddhismen gjort genom att förneka existensen av en god gud som skapat världen. Så alla angrepp på gud är väldigt menlösa ur en buddistisk synpunkt, för allt är reda sagt av Buddha själv.

Har jag en poäng med det här, vet inte? Vad som är religion är ett betydligt svårare problem än vad man först tror. Tv-serien är se värd, och om den får någon att tänka så är det bra. Men som kritik av religion i allmänhet? Nej den är för dåligt underbygg, det intressanta är att man måste vara riktig intresserad av religion och teologi för att kunna kritisera på ett djupt sätt. Så vad som behövs är en ateistisk teolog, kanske något för mig själv. När jag känner för det så kommer min kritik av religion att publiceras på min blogg.

För mer om frågan om en god gud kolla:
http://www.bibeln.se/skolan/amnen/amnen_filosofi_teodice.html

1 kommentar:

Svensson sa...

En religionskritiker kan t ex vara emot kristendomen för dess avigsidor, men han glömmer dess positiva sidor, eller bortförklarar dem. Som Jesu budskap i bergspredikan, älska era fiender, älska varandra som syskon: dessa fina humanismer kanske religionskritikern skriver under på i och för sig, men då brukar han komma med ad hoc-förklaringen att "de hade uppstått ändå", "tiden var mogen för dessa tankar" osv.

Då säger jag bara: de hade inte uppstått ändå! Kontrafaktiska resonemang av detta slag är meningslösa. Jesus var Guds son, sänd att bringa världen ett glatt budskap! Detta är irreducibelt.