Salute, Lördag

Lördag, Salute-dagen http://www.salute.co.uk/ , vi hade bestämt träff på ett väldigt komplext sätt, men kom båda oberoende av varandra på att det bästa var att ta sig till Quennsway för nio och vänta. , ingen frukost personalen sov, hittade den andra utgången så jag kom ut, tog tåget. Väl fram såg jag Charlie sitta och vänta. Fortfarande hade vi inte hört något av Peter, men det förvånade oss inte. Mitt knä var inte bättre utan började ge sig ordentlig, men jag brydde mig inte så mycket, förutom i alla förbaskade trappor. Varenda tube-station verkar ha minst en onödig trappa, varför har man aldrig byggt någon där rulltrappan går hela vägen? Under livligt samtal om allt möjligt tog vi oss först till banks och sedan med DLR mot utställningshallarna , vi kom på att vi skulle byta tåg, och just då fick vi en SMS från Peter, exakt samtidigt som vi fick syn på honom på perrongen intill oss. Så var vi fyra, jag, Charlie och Peter med fru.
Vi står först i kön, för de som inte behöver stå i kö, den är rätt lång, men går mycket snabbt. Första intrycket är att det inte är så farligt mycket folk, men att utrymmet är stort. När resten av folket kommit in visar det sig att det är mycket folk också. Vi delar upp oss och beslutar att träffas igen vid ingången om en timme. Där är en mycket mystisk utställning av riktig tyska vapen. Peters fru kände sig som ryss lite extra upprörd av reenaktarna som spelad ss-trupper, själv blev jag riktig chockad först när jag insåg att barna som var med spelade hitler-jungmedlemar, klart smaklöst. Salute har för övrigt bett om ursäkt; http://theminiaturespage.com/news/168685/
Jag går runt och hämtar upp vad jag beställt, tittar på vad som finns och bar känner efter. En timme går fort, vi träffas och snackar ett tag innan vi går olika väga igen. Nu börja jag bli överväldigad, men köper te och vilar mitt onda knä. Efter ytterliggare en timme träffa vi igen och efter att köpt elefanter, ingen till mig, vilket jag ångra nu, beslutar vi oss för att dela på oss. Charlie i väg till en formel middag och Peter med fru för att blixt titta på London, jag tar hand om allas lottsedlar och lovar att hänga kvar tills dragningen vid fyra. Så efter tre timmar är jag ensam kvar. Brist på kontanter, hittar ATMs i källaren efter att sökt i en timme, och ätit lunch i hallen, vilken otroligt stor ska det är frågan om. Salut är kanske en femtedel, max en fjärdedel av hela anläggningen, en annan femte del har hand om registreringen för London maraton, med ca 40.000 personer som ska strömma igenom där. det finns hur många säljar som helst, hinner knappt titta på alla och mång uppvisnings spel. Intressant är ett om fortsättningskriget i luften och ett med 28mm figurer om baltiska korstågen. Det finns flera stora spel med 1/35 stridsvagnar, ökenkriget, Arnheim och någon mer. Och så fantasy och sf-spel, kommer inte åt att se allt och kommer inte ihåg allt heller. Ger upp efter lottdragningen, ingen vinst.

Mot staden, hela vägen tillbaka för att lassa ur allt bly, sedan in till staden kommer av en slump förbi Covernt Garden, otroligt vad många modebutiker etc som finns där. Och kommer sedan på att jag vill till Barbican för att se hur det ser ut nu, rätt så likt sig lite grand som Kulturhuset i Stockholm men mer brittiskt, dvs väldigt mycket folk som arbetar. Där upptäcker jag att Nio kullar och en dal går. Fixar billjet ser den. Mycket intressant indisk pjäs med sång och dans plus politiskt budskap. Förstår inte allt men den är intressant och gripande. Åker så till min pub/vandrarhem och tar en öl, sedan sömn, mycket enklare med öl i kroppen.