Saving private Yang? Purple Sunset

Det här är en kinesisk film från 2001 som på många sätt får mig att tänka på Saving private Ryan. Namnet är visst lite flytande det är bäst att kolla på länken vad ni vill kalla den. Norman Davies i sin bok Europe at War 1939-1945: No Simple Victory, börjar tala om en framtida Saving private Ryan som skulle kunna utspelas under Kinas krig, det här är den. Det här är lika lite som Saving private Ryan en antikrigsfilm, den och den mycket bättre sovjetiska "Gå och se" är prokrigsfilmer trots att de visar delar av hur jävligt krig kan vara. Men de stöder alla tre tanken på att krig och att våld ibland är det enda svaret. När fienden är allt för ond, allt för grym och allt för förledd finns inget svar utom våld, så därför var våra fäder och farfäder tvugna att slakat tyskar och japaner. Alla tre slutar i en våldslösning och Saving private Ryan är den som är mest lik en 50-tals krigsfilm med herioiska reguljära trupper. Insikten att krig är ett helvete gör en inte automatiskt till pacifist, vilket general Sherman är ett bevis för, han sa att "War is Hell" och fortsatte slåss.

Den här filmens porträtt av vuxna japaner är inte snällt, men när man berör vad som händer runt japanska arméens biologiska forsknig i Kina kan man inte vara så snäll. Lika lite som man kan förlåta tyska arméen vad den gjorde i Vitryssland vilket är vad "Gå och se" handalr om. Båda handlar alls på ett plan om hur det är att vara okuperad och vad motstånd handlar om. Det är inte det heroiska som vinner krig utan det sega aldrig slutande motstånde. Både tyskar och japaner kan var heroiska och slåss men de kan inte få vinna. Vi måste alla göra allt för att stoppa dem, hindra världserövringen oavsett vad det kostar. Och det kostar mycket blod. Men utan dessa offer skulle vi inte kunna leva, bokstavligen inte leva. Det är väldigt heroiskt, väldigt mycket historiens vingslag men det är det på ett bra sätt. Det är mycke i den kinesisk film som inte sägs och på den DVD jag har finns inga kommentarer och inget extra matrial. Det är mycket som kan förvirra den som inte vet så mycket om det största pansarkriget i Asiens historia. Ryssarna anföll den japanska armén i Manchuriet med fler stridsvagnar än vad tyskarna hade haft 1941 och bättre stridsvagnar än vad japanerna kunde drömma om. Det var ett krig där teknik stäldes mot ära och äran dog i massor. Japan hade inte följt med i den tekniska utvecklingen i Europa under de senast sex åren och var nu så underlägsen i landkrig så det var löjligt om det inte varit så grymt. Men innan dess hade Japan förvandlat norra Kina till en slavstat, där kinesernas liv inte var värd något och landet skulle överlämnas till japanska nybyggare. Som förberedelse till massutrotning och krig började de experimentera på människor med gifter och sjukdomar. Om man tittar noggrant så får man se slutresultatet av experimenten i filmen. Det är från detta grymma land som vår naiva hjälte kommer och där han har vandrat runt och lyckats överleva, så han är en kan överleva det mesta. Och resten tycker jag ni ser för er själva, för det är en bra film och ju mindre man vet av handlingen ju bättre.

Förutom titeln finns en till uppebara fel översättning, jag misstänker att de sex miljoner mördade perser som omnämns ska vara judar. Men en poäng i filmen är problemet att förstå varandra när man, som de tre huvudpersonerna inte har ett gemensamt språk. Men trots detta är det här också en film om vänskap och ett slags kärlek eller i alla fall respekt.


Jag har läst folk som tycker stridsscenerna är dåligt gjorda. Jag finner bara några lite irriterad låg tekniska trickningar som inte riktig fungerar, i flygstriderna kan man se hur man klippt in planen från någon annan film o. Själv det inledande pansaranfallet med rader med T34/85 är riktigt snyggt och knappast annat en massa reservstridsvagnar ur kinesiska arméen som körs på riktigt. Det finns ett par panasarskyttefordorn som verkar lite fel men jag bryr mig inte för en gångs skull.

Från Wikipedian

Offensiven i Manchuriet (1945)

Som överenskommet med de västallierade så förklarade Sovjetunionen krig mot Japan tre månader efter Tysklands kapitulation. Den 9 augusti 1945 genomfördes den sista sovjetiska offensiven i kriget och Röda armén ockuperade utan problem hela Manchuriet. Denna offensiv är känd som en utav de mest lyckade markoffensiverna och användes som skolboksexempel runt om i världen för officersutbildningar.